- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
50

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

»Åh, låt det vara», sade han hastigt, »det är bara litet
hågkomster från kamraterna. Du kan gömma den lilla påsen
oppe på vinden på ett säkert ställe. Det kan vara roligt att
se på det någon gång.»

»Då är det väl bäst jag lägger det i farmoras kista.»

»Nej», sade han häftigt och såg sig om, »hvar annars du
vill, men inte i farmoras kista», och sedan han tegat en stund
sade han med en suck: »farmora hon har nu alltid varit så
renhjertader, hon.»

»Du behöfver hvila dig nu, Jan Petter», sade Kari. »Vi få
se på herrligheten i morgon. God natt ined dig och god
sömn.»

Hon stod qvar vid grindstolpen och såg efter honom, då
han gick upp i stugan, just som hon stått för fem år sedan.
Månen sken på henne, och hon var hvit i ansigtet.

»Han är bruten, han», sade hon halfhögt, »det kan en
tydligt se, och det är min skull. Så må då Glid hjelpa mig att
bära hans börda.»

Och så blefvo de vigda och så började åren gå, det ena
efter det andra. Man såg dem följas åt utåt vägarne i ur och
skur, i vackert väder och i fult väder, alltid var hon med, och
när arbetet var slutadt i bondgårdarne, ja — då var hon der
och väntade på honom, när han skulle hem igen. Aldrig kom
hon för sent, snarare för tidigt; hon passade sig med allt annat,
som hon kunde, men honom försummade hon icke. Det kom
en tid, när hon bar en liten läderpåse på ryggen, der tittade
ett litet rundt barnansigte upp dcrur. Jan Petter ville bära
den, men han hade så nog af läster och verktyg, hon stod
godt ut med det.

»Kan du inte se litet glad ut på lissel Erik, Jan Petter»,
sade hon, när han låg i vaggan. »Du kunde just dikta en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free