Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
går nil ock öfver arten af hennes eget tillstånd. Hon finner
nu, att hon aldrig varit fästad vid honom, så som en maka
bör vara fäst vid sin make, att något äktenskap mellan dem
aldrig ägt rum, utan att hon i åtta år »lefvat tillsammans med
en främmande man och fått tre barn». Hon ryser vid denna
tanke och känner sig af omtanka om sin kvinliga ära
förbjuden att vidare tillbringa ens en enda »natt i en främmande
mans bostad». Frikallande mannen från alla förpligtelser,
öfverger hon hus och hem.
Hvari ligger då egentligen Noras tragiska skuld? Eller
har hon egentligen skuld, till att hon blifvit den, hon är? Ja
visserligen. Hon har väl längtat efter kärlek hos sig själf
likasom efter andras kärlek till henne, men hon har aldrig i
egentlig mening sökt den. Därföre kunde hon först ingå
och sedan framgent lägga sig till ro vid ett sådant äktenskap,
som det, i hvilket hon lefde med Helmer, utan att rätt göra
sig reda för dess inre haltlöshet. Hon har kunnat vara nöjd
med en kärlek, som saknade den sanna kärlekens väsentligaste
kännemärke, den fulla förtroligheten, den personliga
gemenskapen i syften och intressen. Hon har väl anat det skefva
i sin ställning (samtalet med doktor Rank), men, en lögnerska
emot sig själf, likasom emot andra, har hon nedtystat dessa
aningar och väntat något »vidunderligt», som skulle öfvertyga
henne om deras haltlöshet. Bäst uttalar hon sin tragiska skuld,
då hon säger, att hon lefvat tillsammans med en främmande
rnan, ty främmande hafva dessa makar alltid varit för
hvarandra.
Men Nora är ej en svag kvinna. Hon äger styrka och
mod. Mod har hon förut visat, och då själfbedrägeriets mask
ryckes från hennes ansigte, är hon icke den, som
uppgifver sina idealer därföre, att hon ej fann dem där, hvarest
hon väntat att finna dem. Nej, nu först få de för hennes
medvetande full verklighet, nu inser hon, hvad hon felat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
