Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
nu Nora kommit till visshet om, att hon ej var och, om hon
under nuvarande förhållanden fortsatte sin sammanlefnad med
Heimer, ej kunde blifva hans äkta hustru, då hade hon icke
blott rätt, utan ock förpligtelse att med denna sammanlefnad
upphöra.
Men barnen, har hon rätt att äfven öfvergifva dem ? Icke
enhvar, hvars äktenskap är förfeladt, har rätt att göra detta.
Men Nora och enhvar, som är sådan som hon och lefver i
sådana förhållanden, har både rätt och pligt därtill. »Jag
vet, att de äro i bättre händer än mina», säger hon, därmed
tydligen syftande på sin amma, i hvars vård hon lämnar
dem, och som förut mot Nora själf fyllt en moders pligter.
Själf är hon ej vuxen moderskallct. Stannade hon kvar,
skulle hon snart återsjunka i de gamla förhållandena, den
frestelsen känner hon sig för svag att emotstå. Barnen kunna,
för närvarande åtminstone, ej komma i åtnjutande af den
lyckan att vårdas af föräldrar, som verkligen lefva i
äktenskap med, d. v. s. älska hvarandra. De dela samma öde som
så många andra oäkta barn (jemför samtalet med amman i
början af andra akten). Hufvudvigten för ett barn ligger i
alla fall ej därpå, att det uppfostras af dem, som gifvit det
lifvet, utan därpå, att det väl uppfostras, det må nu vara af
föräldrar eller af andra personer.
Bankdirektör Heimer utgör i mänga afseenden sin hustrus
motsats. Han är i grund och botten en själfvisk, kärlekslös
för en annan än den man lofvat sin tro måste — såsom omöjlig görande
en sann förtrolighet makarne emellan oeh af den fria viljan obetvingbar
— gifva rätt oeh pligt att upplösa det gamla äktenskapet ofeh ingå ett
nytt. Att, vi liksom säkerligen förf:n på det varmaste protesterar mot
ett sådant åskådningssätt behöfva vi knappast säga. En dubbel protest
mot detta hyllande af passionen såsom den allena gällande förutsättningen
för äktenskapet har också Ibsen här inlagt genom att ej blott ställa Nora
fri från hvarje misstanke att handla af sådant motiv, utan tillika
framhålla såsom den innersta drifkraften i hennes handlingssätt just det, att
hennes förbindelse med Heimer i sjelfva verket hvilat på nämnda låga
förutsättning och således aldrig blifvit ett äktenskap; det att Forelskelsen
dein emellan aldrig blifvit kärlek. Ued:n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
