Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
hufvudtemat i ett par af Ibsens mästerverk och spelar i viss
mån in i dem alla.
Till sist må vi till besvarande upptaga en flerstädes
framstäld anmärkning, den nämligen att »Et Dukkehjem» skulle
sakna slut och i följd däraf göra ett rent af pinsamt intryck.
För att inse det grundlösa i en sådan anmärkning måste man
först och främst besinna, att »Et Dukkehjem» är ett sorgespel^
en verklig tragedi. Det slutar väl ej med död och
blodsutgjutelse, men konflikten är så djupt anlagd, att den ej kan
lösas, utan att den skuld, de handlande personerna åsamkat
sig, drager öfver dem fördärf och olycka. Det skulle då vara
orimligt att vänta sig att i slutscenen finna uttryck af allmän
belåtenhet, och den, som finner detta »pinsamt», på honom
måste hvarje tragedi göra ett sådant intryck. Anledningen
till den framstälda invändningen torde väl djupast vara, att
man förbisett, att Helmer och Nora verkligen äro djupt
skuldbelastade. Betonar man åter detta, så framstår dramat som
ett i egentlig mening fulländadt helt. Det visar, huru ett
äktenskap utan kärlek i djupare mening omsider vid första
allvarliga konflikt för det vaknande samvetet blottar sin
sedliga halt, och huru just kyskhetens pligt kräfver dess
upplösande. Fattas detta och endast detta såsom dramats
egentliga innehåll, så inses lätt, att hvarje fortsättning, den må
nu hafva lämnats i hvilken form som hälst, blott varit egnad
att fördunkla intrycket och skada det hela. Skulle en
åter-försoning framstälts, så hade hos åhörarne lätt den tanken
vunnit insteg, att brytningen ej varit så grundlig som den
verkligen var; skulle åter upplösningen visat sig ohjälplig,
så hade tillsatsen blott blifvit en repetion af det nuvarande
slutet och dessutom varit egnadt att till de handledande
personernas lidanden lägga ännu ett — hopplösheten. Hufvudsaken
är i alla fall att visa, huru Nora och Helmer komma till
insigt, att de i själfva verket aldrig lefvat i äktenskap med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
