Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
kring denna enda, men så är också ens eget deltagande,
medan man andlös lyssnar till hvarje ord från denna starka
personlighet; det är sant att föga vexelverkan uppstår mellan
denna personlighet och händelser och menniskor i öfrigt,
men det är nog att följa vexelverkan mellan denna själ och
detta hjerta; det är sant att det icke är en romanhandlings
utveckling vår väntan spännes af, men den är spänd på en
själs frihetskamp, förtald med än mera styrka än skaldinnan i
»Casa Guidi» besjungit ett folks. Om denna kamp skall vinna
seger eller icke — se der den enda fråga med hvilken man
genomilar boken. En gång läst så, blir den alltid läst och
läsarens omdöme om dess estetiska värde blir partiskt, som för
skönheten i ett kärt vordet anlete.
Den yngre litteraturkritiska skolan har läst så. Den har
enats om att i »Aurora Leigh» se ett förebud till en nv och
berättigad konstriktning, som i denna dikt redan är tillräckligt
utpräglad för att »Aurora Leigh» kan anses, som ett af
samtidslitteraturens »mest orginella och representativa verk .
Detta omdöme torde vara berättigadt oaktadt den icke
lyckade lösningen af uppgiften att ena det s. k. moderna
epos, romanen, ined den bundna formen. Ty »Aurora Leigh»
har ej blott visat poesien nya banor utan är sjelf en sannt
poetisk skapelse, hufvudsakligen genom att hafva vågat med lidelse
häfda poesiens rätt att realistiskt återge verkligheten.
Derföre blef dikten en tidsbild, sora bränt sig in i samtidens syn
och åt framtiden skall bevara de drag, hvilkas trohet det
nutida slägtet erkänt. Att detta mod är en hufvudstyrka i
»Aurora Leigh» visar jämförelsen med en samtidig dikt af
samma syfte, Tennysons Maud, om hvilken Stedman
anmärker att skaldens objektiva hållning och bristande hängifvenhet
för uppgiften skapat ett mellanting, som hvarken har det
fulländade konstverkets helgjutna ro, ej heller det moderna lifvets
strömmande idérikedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
