Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
— allt till gemensam fröjd och gamman. Slutligen rimmades
öfver julgröten och efter afsjungandet af en julpsalm begaf
man sig till hvila för att vid fyratiden påföljande morgon
bevista julottan.
I god tid samlades man vid kaffebordet, slädarne körde
fram, och nu bar det af ut i den stjerniga vinternatten. På den
snötäckta gnistrande marken gick färden genom täta skogar, der
de höga granarne stodo insvepta i sida hvita mantlar och, liksom
jag föreställer mig Balders offerprester, högtidligt utbredde
sina armar öfver våra hufvuden. Månen var i djupaste nedan,
men natten upplystes af de klart brinnande blossen, som
kastade sitt sken från ömse sidor af vägen, och buros af
kyrk-vandrare hvilka i täta flockar strömmade till den en mil bort
belägna landtkyrkan. Öfver moar och hedar, längst bort i
fjerran skymtade ljus ur alla kojor, hvilka under julottan,
enligt här gängse bruk, måste upplysas; ingen får väl heller
vara så fattig att ban ej den natten kan sätta ett par ljus i
sitt stugufönster.
Den fröjd och högtidlighet som utbredde sig öfverallt
omkring oss vidgade äfven vår inre blick för julnattens
herrligaste betydelse; sinnet stämdes allt högre, och då man
inträdde i den lilla, vackert upplysta landtkyrkan och möttes af
orgelns brusande toner till psalmen »Var helsad sköna
morgonstund», kände man sig gripen af den djupaste rörelse.
Sedan julottan afslutats, inträdde ett uppehåll, hvarefter
hög-messogudstjensten genast vidtog, ett här antaget bruk, emedan
de flesta åhörarne ha för lång väg att kunna besöka kyrkan
tvenne gånger. Enligt min följeslagares berättelse var det ej
längesedan upplysningen här i kyrkan besörjdes af åhörarne
sjelfva, hvilka då hvar och en medförde sitt ljus och sin stake,
den sednare i prakt öfverensstämmande med sin värde ägares
stånd och vilkor. Efter gudstjenstens slut uppstämde orgeln
till min stora öfverraskning, under utgången, Papagenos aria,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
