- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
175

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

slutade att tvätta på detta sätt fick hon ep väfstol och har sedan
väft mattor för folk, tills omkring sex månader sen då hon blef sjuk,
och sedan har hon ej gort stort, fastän hon är frisk nu. Hennes
förtjenster med väfningen voro något öfver tre dollars i veckan.
Ja, hon har i verklighet upphållt hushållet nästan alltjemt se’n hon
kom hit. Och ni må tro allt som man köper här kostar i
proportion till arbets-förtjensterna. X har haft obegripliga förtjenster
sen han har varit här; men det är detsamma sora det var i Sverige
— det bliv inget till vår nytta knappt. Det sir ut sora måste vi
förlora förhoppningen om hans förbättving. Jag vill ej säga
att han ej har spart något, för han har köpt en tomt och hus
här i L .... och byggt om huset och inrättat med två
boningsrum och kök och två så rara källare under huset, eller om
de borde kallas rum, allt är så rart och vavmt i huset. Utanför
är en trädgård, och vi ha 40 höns. Jag lånade dem pengar
sedan att köpa ett annat jord-stycke, och ladugård och ko, och
dessutom har vi en bra stor qviga.

Mamma kommer nog ihåg er alla hop, goda slägtingar, och talar
om er och ville gerna vedergälla er något för all den hjelp, hon och
vi alla fingo då vi voro i så stor nöd hemma; men hon sir att det
blir inget utaf, för hon har varit tvungen att taga till sina pengar
och inget spart ihop. Hon hoppas ni alla stå er bra och önskar
att hon kunde snart få porträtt af sig att sända er. Det skulle
vara rart det är sannt. — Nu helsar mamma ev så mycket och hon
vill så mycket veta om er och alla hennes gamla bekanta bortikving
evan tvakt, och Kovsta, och hvav hon känner någon. Ar någon af
hennes gamla kamravter eller bekanta, som hon ej har hört af eller
sett på flera år, död eller flytt bort, så säg henne det. Skrif oss
långa bref och låt oss betala posten. Desto mer de hällre för långa
tjocka bref, fulla af nyheter. Hurudana tider är det i Sverige? Och
hur står allting till? Här är sådant gnäll öfver hårda tider och hav
vavit länge. Hav äv ej på långt när så god förtjenst som förr, men
.goda nog; bra mycket bättre än i Svevige likaväl.

Vi hafva en mycket skavp vintev. Det är kallare nu här, än
■det hav vavit på många åv, och mycket djupare snö än nånsin sågs
i Kansas nästan. Det är dock likväl ej mer än två fot djup, hvilket
är ingenting då man kommer ihåg hur det vav eller äv i Svevige.
Jag sägev inget emot det likaväl, för jag tyckev om kallt och tyckev
bättre om Sverige än Amerika, endast jag säger att Amerika är
bättre för den fattiga att berga sig i. Sverige är mitt hem och
mitt land och det skall jag komma ihåg alltid. Jag går nog dit
tillbaka någon gång, fastän kanhända ej på länge; för jag ville ha
uog pengar att uppehålla mig utan att arbeta för andra der, då de
betala så litet och binda en fast så länge, och gifva en inga
vättig-heter då man äv en fattig avbetave. Om bava Svevige vore så rikt
som Amerika, och så godt pris på land, så vove det bva. Jag skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free