Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•185
pä borgen oeh skott lossades af ungdomen. Äppleskörden
och den dag då bikuporna skattades. Ensam var jag ändå;
ensam i mitt arbete och mina lekar. Insekter och blommor
voro mina lekkamrater. Jag var ett barn utan syskon sedan
min lilla syster Nanny dog, då jag var sex år. Derföre sökte
jag upp hvarje litet lif, som rörde sig i naturen, lyssnade på
foglar och tittade efter ekorrar och skogsdufvor.
Marie-nyckel-pigor, fjärilar och lysmaskar sökte jag i trakten och sprang
efter trollsländor och fjärilar. En dag såg jag ett litet barn
begrafvas och funderade mycket på huru det, nedsänkt i
jorden så djupt, skulle kunna komma upp till Gud. I en af
mina bergskamrar hade jag ett par puppor, mörka, stela
mumier i grafhvalf af sten. Jag hade sett den stackars oroliga
masken dö och bli puppa. Men jag tyckte nu, att den rörde
sig och spratt till. Den öppnade sig och tvenne storu vingar
upprullades långsamt. Der satt på randen af det trånga
fängelset en befriad underskön fjäril och rörde sakta de
skimrande vingarna, liksom förvånad öfver sin nya tillvaro. Så
höjde den sig och flög bort. Mina blickar följde den. Jag
hade ju sett masken bli puppa, nu såg jag en förvandling
underbarare än de i fesagorna. Det lilla barnets graf syntes
nu i ett annat ljus. Det var ej mera något förbi, det var
som en vagga, en knopp, och som ett stort löfte föreföll
mig den lilla kullen, der puppan (det döda barnet) låg. Det
skulle ej så mycket förvånat mig, om en engel ined
glänsande vingar flugit upp derur.
Bland mina fröjder var också att uppdraga växter i min
egen lilla trädgård. Bland vanliga ärter, bönor och blommor
hade jag i min täppa ett stort maisax. Förnämt och
högväxt såg det ned på de lägre växterna och stod likt en
prinsessa bland sin hofstat, Maisaxet var min stolthet och min
bästa skörd. Jag hade också en mängd dufvor, som mamma
gifvit namn efter personerna i Jean Pauls roman Titan. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
