Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•189
Mamma och jag hade några dagar förut farit från
Upsala, för att i stillhet få tänka på den heliga handling, som
förestod. Vi kommo till Aker sent på qvällen. Der var olikt
sig och det var sista gången vi skulle komma dit, men månan
såg in genom fönstret i kabinettet som förr. Om
morgonen gick jag genast ut och hälsade på alla gamla bekanta
ställen. Litet nytt gräs tittade upp, och några små hvita
blommor. Det var solsken och vackert, men sedan kommo
tvänne kalla och stormiga dagar. Jag var ledsen deröfver
och trodde ej det skulle ändra sig till Söndagens morgon.
De kära klockorna ringde till helgsmål på lördagsaftonen så
klart och högtidligt och manade oss att höja våra hjertan
till Gud. Vi stodo tysta och rörda och hörde den sista
tonen förklinga, sedan åto vi vår qvällsvard i månsken och
mindes Claudi ord: »Der Moud blickt in die Schüssel uieder
und thut den Segen ein».
Jag somnade lugn och glad, men med en suck öfver det
fula vädret. Det är så skönt när naturen är lika med vårt
sinne och liksom delar vår glädje! Hur glad och tacksam
blef jag ej derföre, när jag vaknade och solen lyste klart in.
Alla moln, alla stormar voro borta, naturen ville äfven fira
min högtid, och glad och tacksam tackade jag rörd min gode,
kärleksrike Fader. Då jag var klädd och hade hängt på mig
mitt lilla kors med frälsarens bild, kom Butsch och vi gingo
till kyrkan. Dessförinnan hade mamma gifvit mig något, som
hon skrifvit till mig, så ömt och vackert, den skönaste
lilla bild af hela hennes väsende. Jag skall ofta läsa det*.
Vi föllo sedan båda på knä och läste tillsammans den bön,
som vår Frälsare lärt oss, vi gingo till kyrkan, lärkan sjöng
* Bref från Alida Knös vid hennes dotters konfirmation i Åkers
landskyrka söndagen d. 24 April 1831:
Till Thekla.
Enda, dyra, kära barn! dagen är dä inne, din själs första högtidsdag
är kornen. Med en obeskriflig längtan att vara något för dig — ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
