- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
191

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•191

en stilla högtidlig känsla hade intagit mig. Då han nu
började: »Jesus är min vän den bäste», kände jag, att Han
var verkligen min bäste vän, som liu upptog mig till
sin, och att intet skall med Guds hjelp rycka mig ifrån
Honom. Min lärare började nu fråga mig i de stora
sanningar, hvarom han undervisat mig, och så kommo de högtidliga
frågorna: Tror du på Jesus etc., vill du lofva att älska Honom
och uppfylla dina heliga pligter? — Med hvarje Ja lofvade jag
det fast i mitt hjerta och högt inför Gud och menniskor.
Då konfirmationen var slut, vände jag mig om och såg den
förut tomma kyrkan nu full af folk, som hört mitt löfte och
i hvars församling jag nu blifvit upptagen; nu följde ett
skönt tal, hvars ingångsspråk var: »Om I söken mig af allt
hjerta, så vill jag låta mig finna af Eder.» Deri var också
något enskildt till mig, som nu skulle börja att allvarligt
söka Herran. O! måtte det också blifva af allt hjerta! Nu
gjorde vi vår uppriktiga syndabekännelse och sedan
förkunnade oss Ordets tjenare förlåtelse af Gud för våra
synder, om vi tro och bättra oss. O! huru ljuft att veta, att den
himmelske Fadren förlåter, och att åter våga lyfta sina ögon
upp till Honom, att känna att vi vilja lyda Hans röst som
fåren Herdens röst. 1 dag blef jag ju upptagen i din hjord,
du gode Herde.

Efter predikan trädde B. med kalken och brödet för
altaret, och mamma och jag knäböjde der. Då han lade sin
hand på mitt hufvud, under uttalandet af de härliga
instiftelse orden, visste jag ej af något omkring mig, jag var ej
på jorden.

Vi gingo hem i det vackraste väder och med hjertat
fullt af saliga känslor. Då B. på eftermiddagen var rest,
gingo vi ut i trädgården och jag plockade ett blad eller nu
blomma från hvarje kärt ställe för att göra mig en
minnesbukett af denna dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free