Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•192
Det var afton, vi lade oss, tackade Gud för den nåd oss
vederfarits och lofvade än en gång att bevara den. Månen
lyste på vår säng och jag kunde sc den tills jag somnade in» —.
Thekla Knös fick en för den tiden god bildning, som
hon sedan genom mångsidig läsning och umgänge med
utmärkta personligheter alltjemnt förkofrade. Hon var mera
än vanligt hemma i flera språk och kunde med lätthet bådo
skrifva och tala Tyska, som då var mode-språket i
litteraturen. Det var ej ovanligt att se tyska verser af hennes hand
ännu som rätt ung. Denna fullkomliga insigt i de lefvande
språken gjorde också hennes öfversättningar derifrån
ovanligt lediga och vårdade. Ännu var dock för både den unga
flickan sjelf och hennes omgifning fördoldt hvad som
egentligen bodde inom henne. Hon rörde sig blott inom
hemel O
mets stilla verld, der hon och modren lefde, förenade i den
innerligaste kärlek. Men allvarliga tankar voro henne ej
främmande och i mänga af de dagboksanteckningar hon
efterlemnat, finner man sådana uttalade. Hennes far hade
efterlemnat både tryckta och otryckta arbeten af djupt, andligt
innehåll, och dessa studerade hon flitigt efter hvad man af
hennes anteckningar kan sluta till. Vi lemna här några
utdrag af hennes dagböcker.
Den 1 Dee. 1836.
Ack min gode älskade far, om du ännu lefde, om jag finge gå
till dig ocli fråga dig oeh utgjuta mitt hjerta för dig. Först sedan
du ej mer är pà jorden, lär jag rätt känna oeh sakna dig. Men du
skall lefva på jorden i mitt minne och fortfara att verka Guds verk.
Jag fur ju hvarje dag tala vid dig, mottaga råd, förebråelse och
tröst. Ofta är det, du skrifvit, soin taget ur min själ, men klarare,
kraftigare. Må jag då begagna denna min rikedom, mitt arf.
Ilur kommer det till att man ibland tycker sig vilja göra mycket,
ja, stora uppoffringar för Guds skuld, och detta lilla, som åligger oss,
det, uträtta vi oj, vårda oss knappt tänka efter hvad det är. Ar det ej
brist på lydnad och ödmjukhet, just det som borde vara en flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
