Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•196
det, som ej gaf mig rosor, ej gaf en själfull blick åt mitt öga, ej
hörde hvad jag ville liviska till dig. Du längtar ofta efter mina
systrar; blott de synas dig kunna gifva dig fullt upp att så, att
skörda. Ja, älska dein, men hata icke mig, ty då älskar du ej rätt
de andra, så fast är syskonbandet oss emellan. Till flydda dagars i
sång du tankfull lyssnar och skådar leende mot framtids blå, men
ser du på det flydda än med kärlek, framåt med hopp, så skåda
mig med tro.
o o
o
Då jag låg vaken i natt sjöngs en vacker serenad nära bredvid,
hvars toner vinden förde till mig. Psyche ville höja sina vingar, men
förmådde det ej. En slöja, ett dvergnät breder sig ibland öfver henne; 1
små orediga tankar korsa hvarandra och bilda trådarne i denna
skymmande väf. Kan hon genombryta den, sjunker den som en dimma,
och själen ser allt under sig och glades. I sådana ensliga, klara
stunder, fortsattes månget afbrutet samtal, dylika blifva ej då så
fragmentariska och halfva, som i verkligheten, de framgå, utveckla sig och I
medföra tillfredsställelse. Huru sällan göra de detta annars fullt?
Den med hvilken du så talat, förekommer sedan bekantare och man
finner nästan underligt, att denne är omedveten deraf. Vi ha läst
Zanoni. Tacksam och glad vill jag vara för dessa gemensamma
läse-aftnar. Det är dock skönt døtta att så läsa tillsammans, att kinna
hvarje skön och snillrik tanke flyga som en elektrisk stöt genom
brödraringen och att ibland få möta »an eye of gentle salutations
and soft responses» samt stilla afhöra (ie samtal, hvartill boken gifver
anledning.
o o
o
Vid denna tidpunkt fans i Upsala en krets af unga män,
som framför andra utmärkte sig för ideela sträfvanden, fiit
oeli kunskaper. Kanske främst bland dem stod en yngling5
som genom sin rigtning och sina själsgàfvor utöfvade ett
stort och lefvande inflytande på de andra. Hans namn var
Ernst Kjellauder. Han hade ärfda anlag till bröstsjukdom
och kallades redan tidigt hädan, innan lians rika ande fått
fullt utveckla sig. Men hans minne lefde älskadt och
vör-dadt af alla, som kommit i närmare beröring med honom, och
1842 utgafs af hans vänner, under titel: Minnen af Ernst
Kjellauder, en liten bok innehållande uppsatser, poesier, bref och
dagboksanteckningar af honom. — Han var äfven en gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
