- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
200

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•200

Snart han Hyr på ljusblå bölja;
Följa

Honom endast tanken får.

Det han sökte, har han funnit,
Vunnit

Evigt lif oeb evig vår.

Först i paradisets lunder,
Under

Palmer bredvid oss ban går.

o c

o

Efterföljande anteckningar i dagboken synas vara skrifna
vid denna tid, ocli vi meddela dem såsom karakteristiska för
Theklas sinnesstämning.

Oui våren.

Knoppande, smärta träd, som stån klädda i er ljufva grönska, I
veten ej huru underbart det är att hafva en själ; hur tungt ocli hur
kärt, hur allvarsamt och vemodigt. Då jag går så stilla ibland eder
(min största fröjd), då är det som fjärilns vingar växte inom puppan,
fast än ej utvecklade. Sakta drömmande, underliga lif! Ofta kännes
såsom en längtan att lyfta de vingar, som ännu blott danas. Bered,
o Mäktige, dessa vingar efter ditt behag, låt dina strålar bilda dem,
tills de en gång lyfta mig öfver denna sköna jord.

o o

o

Min Herre och min Gud! Jag tackar dig för allt hvad du
sänder mig. Gif mig också nåd att rätt emottaga och begagna det.
Det är så svårt (endast för dig kan jag klaga det), det är så svårt
att lefva rätt I Tag mig i din vård, öppna initia ögon att se dina
vinkar; gif lust att lefva och verka! O, om jag kunde få tänka, att det
vore för ditt rike! Att vara trogen i det lilla är din vilja. Lär mig
dä att göra efter ditt. behag. Hur underligt är det dock att lefva.
Dagarna gå — du skänker mig dem; du är omkring mig i luft, i
sol, i nattens mörker, i dagens hvimmel, genom alla menniskor, som
omgifva mig, talar du till mig. Jag lyssnar till din röst; måtte jag
ock följa den. Genombryt du alla yttre höljen och lifva min verld.

o o

o

Akta mig för mig sjelf och verlden och förlåt mig all svaghet.
Låt mig taga mina öden som af din hand. Jag är så rädd atl
släppa den älskade handen — att komma bort. Tack för ditt
tålamod och din oändliga kärlek!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free