Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•201
Låt mig ej vilja vara intressant i mina egna och andras ögon!
Afkläd mig all egenhet; jag vill blott vara ditt barn. ödmjuk och
sann. Sanning är det, jag s& högt älskar. Ju mer man tror på sig
sjelf, ju mindre på Gud, dess mera osanuing blir det.
(Forts, i nästa häfte.)
26. Helsning från det forna hemmet.
(Vid ett guldbröllop.)
Nu skiner sol på terrassens mur,
Der rosorna yppigt hänga,
Och skuggan dväljes i lund af fur
Dit ingen stråle får tränga.
Men hvar är det öga, som sett så blidt
Få rosor och liljor många?
Och hvar är den panna, som svalkats tidt
Af granarnes friska ånga?
Nu grönska de unga träd, som stå
Bland höga ekar i parken,
Och höet är färdigt snart att slå,
Och kornet vaggar på marken;
Men hvar är den fot, som vandrat nog,
Otröttelig, länga vägar,
Att vaka huldt öfver park och skog,
Öfver äng och grönskande tegar?
Och solen sjunker vid skogen gladt,
I böljornas spegel fången;
Men hvar är det gamla par, som satt
I aftonglans på balkongen?
»O, fast de flyktat, fast ej i dag
Vi mer deras röster höra,
Du vind, vår varmaste helsning tag
Att hviska i deras öra.
Bär dem en helsning från lönn och lind,
Som susa kring gårdens knutar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
