- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
211

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•211

ordalag handla med barnet om det onda öfver hufvud taget, utan
det blir, i den mon barnet växer upp och utvecklas, en ren
nödvändighet att så pass klart framställa detta onda, att det kan
igenkännas. Ilen på samma gång jag uttalar detta, är jag
villig att erkänna, det jag dermed berört en af de allra svåraste
uppgifter för uppfostraren, och jag har derför ock i det
föregående tillåtit mig att tala om den heliga vishet, som härvid
måste göra sig gällande. Och jag lägger härtill såsom ett
uttalande af min enskilda åsigt, att jag icke anser
förfaringssättet härutinnan kunna genom allmänna regler bestämmas,
utan att det måste rättas efter de rent individuella
förhållanden, i hvilka såväl uppfostraren som lärjungen beünna sig.

Men slutligen har jag antydt, att uppfostraren under allt
detta också måste söka inom samhället verka till undanrödjande
af allt sådant, som kan göra striden mot det onda för
lärjungen onödigtvis hård och segern oviss. Dermed berör jag
särskildt de sträfvanden, hvilka utgå från sedlighetsföreningarne,
och hvilka just afse ett sådant samhällets reformerande.
Uppfostraren får ej glömma, att han ej är stäld ensam gent emot
lärjungen, att lärjungen ej alltid skall stå i lärjungaförhållande
till honom, utan att båda äro samhällsmedlemmar och hafva
eller få skyldigheter gent emot detta samhälle. För
uppfostraren kommer dertill, att allt hvad han gör till detta samhälles
förbättring, det gör han också på samma gång till gagn för den
lärjunge, som är honom anförtrodd. För honom blir i fullaste
mening det helas hjelp också den enskildes. I samnia mon
som den lärjunge, ban sänder ut i verlden, mötes af falska
åsigter om sedligheten, på oriktiga grundsatser bygda
samhälls-åtgärder för densamma, öfverseende med osedligheten,
uppfattningen af densamma såsom nödvändig o. s. v., i samma
mon försvåras för honom striden för bevarandet af sin renhet.
Har deremot uppfostraren kunnat bidraga till en förbättring i
allt detta inom samhället, så har han ock dermed gifvit sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free