Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•228
Att historien berättats blott i förbigående, alldeles icke i
afsigt att smäda, ja kanske utan tanke på att någon skulle
känna sig sårad deraf, endast och allenast i det goda syftet att
varna för följderna af en vådlig sedelära, minskar ej utan
snarare stegrar sakens betydelse. Dessutom: de anförda orden
af Geijer, att det goda ej må befordras genom sin motsats,
som är det onda, må väl få anses gälla mot den ena
författaren så väl som mot den andre. Och ondt kalla vi ett
förfarande, som, vore det än till fromma för den heligaste
sak, kastar en obevist men vanhedrande misstanke öfver
tusentals ärbara och aktningsvärda qvinnor.
Efter att hafva uttalat den allvarligaste insaga mot detta
förfarande lemna vi författaren ocli han? skrift för att bifoga
några allmänna anmärkningar, hvartill de endast erbjudit oss
uppslaget.
Det nämnda förhållandet att missaktningen öfvergått till
vana, äfven hos eljest rättänkande män*); att man anser
sig opåtaldt kunna yttra och obetingadt tro de gröfsta,
skändligheter om våra qvinliga tjenare, detta är det som skapar
och uppehåller de »ställningar och förhållanden», som enligt
Hwasser »kufva deras moraliska kraft». Under inflytande af
det häfdvunna förakt, som drabbar klassen, och den skymfliga
förtrolighet, som blott alltför ofta egnas individen, vore det
ock mer än underligt om ej mången värnlös flicka känner
sin sjelfaktning rubbas, sin sedliga vilja slappas; ja, kanske
får man anse det som ett under, att så många verkligen gå
oskadda ur den dubbla frestelsen, eller hemta kraft att resa
sig när de fallit. Och äfven dessa inneslutas dock framgent
i det föraktliga begreppet »tjenande fruntimmer», om hvilka
man tänker och säger, ej blott att, de, ty värr, ofta fela, utan
*) Ett talande bevis härpå är, att den gamla ärliga benämningen »piga»
nedsjunkit till ett smädenamn, emedan det användes för att beteckna
varelser, hvilka stå under den allmänna missaktningens bann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
