- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
243

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•243

sällskapslif, utan en tanke på högtiden. Jag går så långt, att hvarje
Söndag har sin egen karakter, sin stämpel, som dess evangelium
påtryckt den och som ger den en egen färg för mig.

Hvad våren på landet är skön och helig! Hvar dag tecknad af
ny skönhet, en rad mer skrifven af Skaparens hand pä sommarens
gudomliga poem. Hur uppmärksamt följde jag ej utvecklingen af
hvart blad, hvar kuopp! I staden ville jag gråta öfver att icke ha
fått följa med från början, utan belt oförberedd se blommor, hvars
tillvaro man ännu ej anat. Hur kunde menniskornas påfund hindra
mig att läsa naturens skrift, deri jag såg Guds finger? Hur kan man
frukta att öfverlemna sig åt denna beundran? Jag förstår det ej! —
Picciola predikade utan ord för den fångne tviflaren!

Händels Messias! Odödliga konstverk! Hvad jag är glad att hafva
blifvit invigd i dina mysterier! En ny tonernas verld af helig
andakt och enkel tro öppnade du för mig. fi ur ofta har ej sedan ett
enda af de heliga orden väckt en chör af herrliga melodier i min
själ. Dessa sångstunder ha haft mera inflytande på min själ än några
böcker. Ack, att när man hvilar i sin graf hafva utandats en sådan
sång, som på lätta vingar flyger från hjerta till hjerta ocli lyfter dem
till himlen!

o o

o

Den naturliga menniskan begriper intet af Guds anda. Men inom
den naturliga menniskan utvecklar sig den nya andliga varelsen, som
lefver af denna andes flägt. Masken kan ej njuta nektarn, som fjäriln
finner i blomman. Det varder sått i förgänglighet, men uppstår i
oförgänglighet.

o c-

0

Hvarföre är qvickheten så ofta elak? Finnes det ej en qvickhet
i godt? — en fintlighet att utfundera det behagligaste, ljufvaste för
andra? Låt ej något tillfälle gå förbi att göra någon en liten glädje,
en liten tjenst. Tänk om Gud begagnade dig till sin engel, läte dig
uträtta ett ärende! Låt din rena välvilja vara en vederqvickande
vind. Var qvick i det goda! Försök!

Hvarföre äro så få poesier leende och glada, sä inånga
känslofulla, klagande och allvarsamma, då verlden egentligen blott vill höra
det skämtsamma och qvicka? Ack jo, vi förbruka i umgängeslifvet
all den glädtighet vi ega, och känna att annat ej passar sig. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free