Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•248
hviskade: »Lek och smek ej bort detta, jag känner att det är Guds
andes tuktan.»
Det blef åter tyst. Hvem vet, sade modren allvarligt, om du ej
blir min lilla diakonissa och får vårda mig. Njut den glädje, som
uu skänkes dig, sorgerna komma nog.
En smärtsam aning flög genom dottrens själ; hon eåg på det
kära anlete, som nu förklarades af månskenet, och hemmets lilla
blomstrande verld syntes henne så kär, så förtrolig och skön. Kom nu
och läs för mig ur Kempis’ Om troheten i små ting. ÖE va dig i den,
sök ingen sjelfvald fremmande verkningskrets; den vi ega vidgar sig,
om Gud vill. Det är sent, kom och läs din aftonbön. Med armarna
om hvarandra gingo båda in i sofrummet.
Lifvet hade sedan hårda pröfningar. Soiu sjuksköterska för sin
moder fick denna dotter se, huru Gud är mäktig i de svaga och
underlig i sina fromma. Ödmjukt bad hon att i den sista striden kunna
segra i Guds kraft, såsom den älskande milda modren, hvilken i lifvet
ofta förnummit Guds röst som »ett gångande i lustgården» och hvilken
i döden såg upp till Honom med glad förtröstan.
o «
»
Fru Knös’ länge dolda och tåligt burna sjukdom bröt
slutligen ut. Under långa månader kämpade hon med den
förfärligaste af alla sjukdomar (kräftan i bröstet), och Theklas
trogna vård natt och dag om modren gjorde det första
oläk-liga såret i hennes egen hälsa. Hon talade sedan ofta om,
huru styrkande och uppbyggligt det varit för henne i andlig
måtto att se den veka modren, som i sitt friska tillstånd ej
tålte att höra döden ens nämnas, och som alltid skydde för
att se eller vidröra något vidrigt eller oskönt, nu med det
största tålamod och hängifvenhet för Guds vilja lida svåra
plågor och veta sig obotlig och döende. Tillsammans begingo
de nattvarden några dagar före modrens död, och hon
skrifver i dagboken om, »huru segern öfver döden upplyste
modrens ansigte så, att det strålade som en engels anlete.» —
Den 30 Juli 1855 afsomnade fru Knös, och Thekla stod ensam.
Till denna mor hade Thekla stått i det ömmaste förhållande,
och man skulle, när man såg dem tillsammans, snarare tagit
dem för tvenne syskon än för mor och dotter. Alida Knös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
