Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
Tala till mig, lär mig, men lyssna nu till min svaga stämma ocli
förlåt mina ord. Man har ofta sagt, och hvem känner bättre än jag
den sanningen, att en evig ungdom bor i ditt bröst. Derför behöfver
du ej den jordiska ungdomens förgängliga och brokiga slöja. Kasta
den ifrån dig, och skönare skall din andes eviga ungdom stråla. Låt
den fara, då kunna ej menskor granska slöjans färger, endast glädjas
af det milda solljuset. Den jordiska ungdomen är ej värd att söka
qvarhålla; huru gerna gåfve jag ej den för våren i ditt inre.
Blif ej ond på menniskorna för att de så lätt förblanda det
lekande poetiska lynnet med barnslig fåfänglighet. Gif dem orätt och
förlåt dem! Gläd länge med din glada poetiska närhet dina vänner,
och visa dem huru väl detta sinne trifves tillsammans med lifvets
allvar. »Glädjen är blomman af lifvets djupaste allvar.» Vi skola
vårda denna dyrbara skatt, så blommar den allt rikare. Jag vet. huru
djup och fast den finnes hos dig och känner den; men det gör icke
verlden. Visa dig ej skygg att tala i allvarsamma ämnen. För
menniskor in i förgården till din själs helgedom, om ej i dess allraheligaste.
Härda din känslas sensitiva, hon skall resa sig. starkare upp, och om
just nu dess veka blad luta, berörda af mina kanske hårda ord, så resa
de sig åter, ty mitt vidrörande var en smekning.
ii
Älskade moder, låt oss ofta blicka in i hvarandras själar, bedja
för hvarandra, tala om våra högre behof och så komina hvarandra och
himlen närmare. Då komma vi på ett innerligare område tillsammans,
blifva än mer förenade och pappa skall glädjas deråt. En egenskap
vunnen, ett fel utrotadt ville jag gifva dig till gåfva på kära
bemärkelsedagar. Ville du ej gifva mig ditt förtroende? — Af oss båda fordras
försakelse, men med glädje skola vi bringa vårt offer och gemensamt
skola vi arbeta.
Det bedröfvar mig ibland att din och lians dotter endast är jag.
Hon borde vara något vida bättre. Det är upplösningen på gåtan,
hvarför menniskorna kunna älska mig; det är denna bild de älska.
?r
Äfven jag gör det, men liknar den ej. Det tröstar mig då att tänka,
att hon lefver deruppe, er andra dotter, en strålande engel, edra båda
själars förenade låga. Ack äfven jag skall pröfvas, renas och förklaras
till denna salighet, det tror och hoppas jag. Slut då under jordelifvets
pröfvostunder till ditt varma hjerta ditt ofnllkomliga barn,
din egen Thekla.
Vi vilja nu med Theklas egna ord förtälja den närmaste
tiden efter modrens död.
Den högsta smärta eger inga ord; och till hvem skulle den
ensamma tala, då hon ej vill klaga för någon? Den 4:de Augusti,
dagen efter den förskräckliga begrafningsdagen, var jag ensam i det
ljusa hemmet, nu så mörkt och tomt. Då kom den goda Daniel
Muller för att hämta mig hem med sig. Eegnet föll stilla, liksom
’) Direktör vid botaniska trädgården i Upsala och tysk till födseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
