Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•259
draget misspryder qvinnan, eller att det qvinliga förvekligar
mannen. Tvärtom: man menar dermed att en*sådan diktarinna
och en sådan diktare båda hafva gått utom den inskränkning,
som vanligen finnes i hvarderas art af begåfning. Den förra
har fått mera styrka, mera frisk naturlighet; den senare har
tillegnat sig något af den skära doft, den känslighet, den
kyskhet, som qvinnan har framför mannen. De båda könen
gifva åt hvarandra, mottaga af hvarandra allt hvad de
ömsesidigt ega värdt att gifva och mottaga, och detta inom det
litterära området, så väl som inom hvarje annat. Häri ligger
lika litet för det ena, som för det andra könet något
nedsättande. Rosvitha, nunnan från Gandersheim, hvilken anses som
den första på tysk mark uppvuxna författarinna, har i detta
afseende gifvit ett godt föredöme af sjelfkänsla, när hon skref
till de manlige gynnarne af hennes sångmö: »I, som äten och
dricken de rika håfvor dem filosofien bjuder, och som utmärken
Er inom hvarje område af vetenskapen om verlden och om
menniskan, hafven dock med beundran och broderlig glädje
kunnat mottaga det lilla verk en svag qvinna bjudit Er.»
Den flyktigaste blick på litteraturhistorien bevisar att
nämda manliga drag — och en derur härfiytande viss
härdighet, djerfhet och följdriktighet — varit egendomligt för
nästan-alla författarinnor, hvilkas skapelser höjt sig öfver
medelmåttan, och det i den grad, att ingen särskild litterär
måttstock utan endast den äfven för män allmängiltiga måste
brukas vid bedömandet af dessa deras skapelser. Från Sappho
till E. B. Browning visar sig detsamma. Vi mena ej med
»manlighet» bruket af karlkläder, rökandet af cigaretter, med
mera dylikt, hvilket lika litet har med en George Sand’s
produktion, som med den sanna emancipationen att skaffa. Men
den lidelsefulla djerfhet med hvilken George Sand söker lösa
de sväraste samhälleliga problem; det mod, som fru von Staël
vågar bruka mot sjelfva den fruktansvärde Bonaparte; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
