- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
262

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•262

kommit så långt i skarpsynthet att man funnit en »realismens
romantiker», nämligen Turgènjew. Tager man ordet realism
endast i betydelsen af natursanning och frågar man sig, med
afseende på W. von Hillern, i hvad mån de landskap i hvilka
hennes menniskor röra sig, dessa menniskor sjelfva och deras
lidelser äro framställda med natursanning, då finnes det ingen
tysk författarinna, som ens tillnärmelsevis har hennes
realistiska styrka i uppfinning, iakttagande och skapande. Hon
syndar till och med ofta mot skönheten för att bereda realismen
en seger. Hvad St. Beuve kallar den franska realistiska
litteraturens kännetecken: vetande, iakttagelseförmåga, mogenhet,
kraft, en smula hårdhet — detta allt finnes hos W. von Hillern på
ett egendomligt sätt sammanparadt med äkta tyska svagheter:
omständlighet och bredd; teoretiserande utflykter och abstrakta
talesätt; romantiska fantasterier och känslosamma deklamationer.
Dessa nationella karaktersdrag finnas emellertid icke endast
som svagheter. Känslosamheten blir ofta en djup och innerlig
känsla, fantasteriet en stark, fin och rik stämningsfullhet.

När sålunda W. von Hillern icke afgjordt kan inordnas
bland realisterna, hvar skall man då söka grunden till den
egendomlighet, som skiljer henne från de flesta andra
»romantiska» författarinnor; hvarifrån har I109 fått denna sinliga glöd,
denna energi och oförskräckthet i uppfinning och utförande?
Från sin mor. Denna var den ryktbara teaterförfattarinnan
Charlotte Birch-PfeifFer, som gifvit dottern i arf den
dramatiska verven, instinkten för det effektfulla, för handling i
allmänhet, isynnerhet för den lidelsefulla, upprörda och
följdriktigt sig utvecklande handlingen, intresset för det spännande.
På teatern duger intet psykologiskt grubbel; intet
begrundande stillastående; der måste allt kunna ses med ögonen,
komma att verka omedelbart. Och W. v. Hillern berättar så,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free