- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
263

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•263

att man tycker sig se allting tilldraga sig för öppen ridå.
Visserligen gäller detta framför allt de qvinliga karaktärernas
framträdande: Valborg är oändligt mycket liffullare och
konkretare än Joseph; Beata än Donatus (i »Den unge munken»)
men författarinnans målande kraft och dramatiska grepp
återfinnas ej sällan vid teckningen äfven af manliga karakterer, det
grund på hvilken äfven de största qvinliga förf. vanligen stranda.

Denna dramatiska »savoir faire», som är W. von
Hil-lerns egendomligaste styrka, har hon ej blott ärft efter modern
utan äfven vunnit genom egen teatervana. Charlotte
Birch-Pfeiffer har blifvit mycket lastad, liksom August Kotzebue och
nästan med lika tvifvelaktig rättvisa. Det är sannt, hon tog sina
ämnen der hon fann dem! Allra lifligast i sina protester mot
detta fribytarlif har Berthold Auerbach varit, och dottern bragte
säkerligen en försoningsgärd åt moderns minne när hon
tillegnade den store berättaren af »byhistorierna» sin »Valborg
med gamen.» Men när Charlotte Birch-Pfeiffer uppsnappat
ett motiv, så förstod hon också att i en handvänning anrätta
det. dramatiskt och lämpa det så väl för scenen, att det aldrig
förfelade att göra verkan. Hon lefde ett dubbelt lif, ett i
verkligheten och ett bakom kulisserna, och detta senare var
hennes rättesnöre. Med förvånande säkerhet tog hon det
främmande stoffet, tänjde ut och rynkade hop, klippte bort och*
skarfvade till, så att det blef användbart för scenen. Styckets
ursprungliga poesi kom naturligtvis härvid till korta och en
’ duktig, hemmagjord känslosamhet kom i dess ställe, men de
dramatiska element en roman kunde ega blefvo ej blott
bevarade utan stegrade, t.y fru Charlotte visste bättre än någon
teaterdirektör hvad scenen fordrade, och ej blott de på
spellistan ännu qvarstående »Jane Eyre», »Syrsan» o. a. utan äfven
hennes egna originalstycken bevisa detta. Dottern Wilhelmina
har i ädlare form och högre grad fått denna dramatiska
intuition. Hon har, efter hvad vi veta, skrifvit några smärre teater-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free