Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■299
Hvarken för de uppstigande eller de nedstigande sliigtleden
hafva vi emellertid aktat nödigt att utifrån låna någon
beteckning. Deremot hafva vi gjort detta i ett fall, där vi onekligen
kunnat hjelpa oss med ett inhemskt uttryck, nämligen i fråga
om sj/s&owèarn-förhållandet, hvilket vi hällre uttrycka med det
franska ordet kusin. I danskan har man frän tyskarne lånat
namnet på en manligt syskonbarn, Fcettcr, men af fransmännen
namnet på ett kvinligt, cousinc; Fætterske linnes dock äfven.
Kusin förekommer tidigare under formen cosrin, och detta är
sammandraget af consobrinus, som egentligen blott nyttjas om
barn af systrar; ordets mellersta del (-sobr-, tidigare -sosr-)
innehåller nämligen systerns namn.
Svenskan egde fordom ett mot detta consobrinus
fullkomligen svarande ord, hvilket emellertid, liksom det latinska
uttrycket, i senare tider ändrat betydelse. Sysslingar voro
egentligen systerlingar »barn af systrar», liksom bryllingar voro
bröderlingar »barn af bröder»; om »barn af broder och syster>
sade man syskonbarn. 1 senare tider har man fyllt vårt språks
saknad af gängse uttryck för de slägtled som ligga bortom
kusingraden genom att låta syssling, liksom det motsvarande
latinska sobrinus, betyda »nästsyskonbarn», och genom att
såsom bryllingar nämna barnen af dessa. Efter samma analogi
har sedan ytterligare bildats det ännu halft skämtsamma
pyssling, ett ord, som en engelsman skulle återgifva med fourth
cousin »fjärde kusin». Såsom det sista uttrycket visar, är
engelskan i stånd att på enkelt sätt fortsätta en dylik
slägtskaps-räkning hur långt som hälst. I folkspråket bildar svenskan på
liknande vis tvåmänning »kusin», tremänning »syssling»; det
senare ordet förekommer i skrift redan under medeltiden. Vi
påpeka det egendomliga, men lätt förklarliga förhållandet, att dessa
svenska namn alltid äro en siffra efter de motsvarande engelska.
Intressant är att iakttaga det inflytande, som barnkammaren
och dess småfolk utöfvat på slägtskapsorden. Vi hafva redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
