Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■317
Ehuru vår granskning liar till ändamål att hänvisa läsaren
till boken sjelf, utan att ingå i någon detaljerad redogörelse för
innehållet, kunna vi dock ej neka oss nöjet att stanna ett
ögonblick vid denna del af framställningen, för att i några få ord
återgifva grunddragen deraf, samt de anmärkningar den föran-
o o c 7 o
ledt. Medelpunkten i framställningen utgöres af de filosofiska
skolornas olika uppfattning af qvinnans natur och lifsuppgift.
Så ger förfin oss en inblick i den tyska pessimismens
teorier, hvilka framställa qvinnan såsom »ett stycke natur», hvars
omedvetenhet måste bevaras, för att tjena som
kompletteringsmoment åt mannens sjelfmedvetna förnuftiga väsen, och hvars
hela uppgift skulle bestå uti att fortplanta slägtet, »utan att
knota om mannen delar sin gunst åt många».
Vidare gör han oss bekanta med stiftarens af den franska
positivismen djerfva försök att i qvinnan finna ett föremål
för sin andakt, ett slags ersättning för kristendomens Gud, och
på samma gång hålla detta gudomlighetssurrogat i fullkomligt
beroende af mannen, och uppställa såsom hennes lifsproblem:
»öfvervinnandet af motviljan att lyda».
Slutligen införas vi i den nutida engelska realismens
uppfattning af qvinnan såsom ett menskligt väsen, stadt i
utveckling och kräfvande full frihet, för att blifva det hvartill hon är
ämnad.
Vi hafva med afseende på denna framställning hört
anmärkas, att de talrika citaten af den moderna pessimismens
stiftare, de tyska filosoferna Schopenhauer och Hartmann, skulle
vara ensidigt valda; att särskildt skrifter af den sistnämnde, i
hvilka ban åtminstone indirekt medgifver qvinnans andliga
höghet och erkänner att hon är mäktig af intellektuelt samarbete
med mannen m. ni., blifvit förbigångna. Härom våga vi ej
döma, då vi endast i andra hand, genom tidskriftsuppsatser och
allmänna öfversigter, lärt känna dessa tänkare. Men ett faktum
är, att de anförda satserna verkligen blifvit offentligt uttalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
