Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■330
i samma uppgång som jag, vägg i vägg med mina rum ....
Vacker? Inte egentligen vacker, men ung, välväxt, med dansande
gång, gröna ögon, som sågo på en med illparig blick, munnen lik
ett granatäpple, och kinderna här och der märkta af solstrålarne,
oaktadt hufvudduken på moriskt sätt betäckte både öfre och
nedre delen af ansigtet. Med sin kruka, eller ibland en stor
brödkorg på hufvudet, bröstet höghvälfdt och kjorteln uppfäst
öfver höfterna, sprang hon skrattande omkring i grannskapet;
och från alla portar ropades efter henne: »Ah! Mari-Anto! Ah!
Mari-Anto!»
Mari-Anto och jag voro goda vänner. Ni anmärker kanske
att jag med denna bekantskap sänkte mig under min ställning
i samhället; men, ser ni, — grannskapet gör så mycket — och
sedan är den der ställningen ganska vansklig för en ung man.
Min förman hade varnat mig. Gorslka har en stor mängd
giftas-vuxna flickor, alla vackra, mycket vackra, men mycket fattiga.
Och, ni kan tänka er, att när en fransos, hvad folket kallar en
■ipinSuton (»un pointu») och borgarne en »Continental» kommer
till ön så råkar allt i rörelse. Svarta ögon blixtra och
inbjudningar hagla. I de stora genomkylda salongerna dammas de
gamla ljuskronorna, öfverdragen aftagas af kanapéer och klaver,
och en vacker dag, innan lian vet ordet af — är il pinsuto gift
med åttonde dottern till en kommunaltjensteman med 1200
frcs lön. Det är dessa hotande omständigheter, som hindrade
mig att deltaga i umgängeslifvet. Dessutom hade jag haft frossa
allt sedan min ankomst och gick sällan ut.
En dag, då jag satt huttrande vid min spisel kom min
granne in i rummet med ett glas limonad i handen. Hon ställde
glaset ined ett småleende på spiselkanten och sade på sin allra
bästa franska:’ »Tisano .... bon pour 1’ecJitoumaquo».
Det var första gången vi talades vid. -Tag ville hålla henne
qvar, men mannens grofva röst ropade »Ah, Mari-Anto! .. ..»
och Mari-Anto försvann med en vacker kjortelsväng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
