Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■331
Inte vet jag livad det lilla trollet lagt i limonaden, men en
sanning är att frossan bröts. Olyckligtvis fick jag feber i stället.
Ibland skrattade jag högt för mig sjelf vid tanken pä min lilla
granne. Midt under det allvarligaste arbete i fullsutten rätt i
prefekturen, tyckte jag mig känna flägten af hennes kjortelsväng.
Hemma hos mig hade jag ingen ro. Jag fördref hela min tid
i fönstret eller i trappan. Jag gjorde rent af min kur lör den
der lilla Mari-Anto, och hon låtsade ingenting märka.
Erkännas måste ock. att jag gick försigtigt till väga, i tanke
på mannen, en stor drummel, dubbelt så lång och grof som
jag, för att icke räkna fem eller sex svågrar af samma
dimensioner, hvilka kommo och åto middag hos min granne om
söndagarne, alla finrakade, med romerska profiler, halsar som unga
bufflar, och hår liknande en astrakanpels.
En gång, då man och svågrar voro ute på färd, beslöt jag
dock gå in till Mari-Anto. Hon syntes ej öfverraskad af mitt
besök. Jag satte mig bredvid henne och frågade hvar hon
hade sin man. Genom öppna fönstret visade hon mig berget
på andra sidan golfen och kastade i den angifna riktningen en
slängkyss. Det var icke uppmuntrande, men jag störtade mig
hufvudstupa in i min tillämnade förklaring, i det jag utbrast
»Oh que mi place Mari-Anto! —» (O! hvad Mari-Anto
behagar mig!)
Hastigt lösgjorde hon sin lilla brunn torra hand, som jag
redan fattat, sprang bort till en kista, som stod i en vrå af
rummet, öppnade den och återkom till mig med en stor knif i
handen: mCotello del marito !*.... Jag lut henne upprepa orden
två gånger. Intet tvifvel! Det var mannens knif. Asnedrifvarcn
tycktes vara böjd för svartsjuka, och vågade någon göra sig
aldrig så litet artig för hans hustru .... Med grym uppsyn
höjde min engel den blixtrande knifven och gjorde en åtbörd
liksom for att slagta mig. Jag gaf mig sken af att taga saken
på lek, men var i grunden så der temligen gripen, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
