- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
T1:6

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som offrat alt för honom och hvilken hans smickrade
fåfänga en kort stund förut kom honom att betrakta med
slaf-egarens belåtenhet och djuriska lystnad. Det
»vidunderligaste»-har hon förgäfves väntat, i stället skådar hon hos det fordna
idealet den nakna fegheten, och kunde hon ännu hysa ett
det minsta tvifvel om dennas makt öfver honom, sä
försvinner äfven detta, då han ett ögonblick sednare, vid det
han plötsligt ser dem helt oväntadt undkomma slaget, ater
öppnar sin famn för henne och helt ädelmodigt erbjuder
henne sin förlåtelse, utan en tanke på sin egeu skuld, utan
ett allvarligt ord om det verkligen felaktiga i hennes handling.
Då framstår klart för henne den stora orättvisa, som legat deri.
att hon ständigt varit prisgifven åt en sådan mans låga
godtycklighet, utan att hon blifvit satt i tillfälle att fä utveckla
sin egen rättskänsla och göra den gällande. Hon inser också,
huru oafvislig hennes rätt härtill bort vara och att det icke
kunnat vara något sant äktenskap, som uteslutit denna hennes
rätt att taga hänsyn till, hvad hon så sant kallar, pligterna
mot sig sjelf. I åtta långa år har hon bott i en främmande
mans hus, och nu finner hon honom dertill icke vara den
man, hon hade täukt sig. Så må detta hafva ett slut, och
hon lemnar det främmande huset, för att gä ut i verlden
och sjelf göra sig den uppfostran, som man aldrig haft
förstånd att gifva henne, der hon haft rätt att vänta den, i
hemmet, går, för att söka bilda sig till att blifva en menniska,
ifrån att förut hafva varit endast en leksak för andra menniskor.

Detta, äfven i rent tekniskt afseende mer än djerfva,
slut har helt visst svnts de fleste* otillfredsställande. Men
om icke skalden ville utsätta sig för att sjelf förtaga
intrycket af den ljungande straffpredikan, för hvilken hela
detta skådespel endast är en sft högst konstnärlig omklädnad,
kunde lian icke rätt gerna göra det annorlunda. 1 de
handlande personernas eget skön ställer han möjligheten att
omskapa sig så, att ett rätt samlif dem emellan verkligen
kan blifva möjligt. Ligger icke en antydan till försoning
redan i den ton, hvarmed Helmer har att uttala styckets
slutord: Det vidunderligaste —?! »Et håb skyder op i ham .
är ju den scenanvisning, som författaren sjelf lemnar vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free