Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sid.
grammatikan är skolans logik, och temat har sitt värde blott
som en samling oklanderliga slutledningar på grund af regelns
premisser. Låtom oss förutsätta att grammatika och logik
verkligen äro ett och detsamma. Kan man icke få för mycket äfven
af det goda, och är icke 7 timmars logik i veckan väl rikligt
tilltaget, då man betänker, att de flesta skolors läroplan upptager
aritmetik, geometri och fysik, allt formelt bildande ämnen, och
då hvarje lektion är eller borde vara en öfning för lärjungen att
tänka klart och uttrycka sig redigt? Men, äfven oafsedt denna
invändning, är det verkligen så säkert, att grammatikan, särskildt
de lefvande språkens, är idel logik? Vi våga betvifla det.
När man så mycket ordar om grammatikans stora betydelse
för tankeförmågans utveckling, besinnar man icke, huru mycket
af de grammatiska kunskaperna som är och måste blifva blott,
och bart minneslexor.
Grammatikan öfvar visserligen slutledningsförmågan, så till
vida, att hon ständigt indelar ord och satser i vissa grupper eller
kategorier och tvingar lärjungen att vid tillämpningen af de
flesta regler först afgöra till hvilken sådan kategori ifrågavarande
ord eller sats hör — alltså draga en slutledning. Kännedomen
om de allmännare af dessa kategorier såsom ordklasserna,
satsdelarna, hufvud- och bisatser, etc:, är nyttig som ett medel att
utveckla tankeskärpan och nödvändig som förutsättning för ett
grundligare språkstudium. Men det fins dessutom i de speciella
grammatikorna en massa föreskrifter om enskilda ord eller om
grupper af ord, hvilka omöjligen kunna bringas in under någon
kategori, och hvilka följaktligen måste läras utantill. Dessa
regler kunna icke betraktas som tillhörande språkets egentliga
lagar, utan snarare som dess sedvänjor, traditioner, och deras
inlärande så väl som tillämpning anstränger minnet, men icke
tanken. Man kan häremot anmärka, att minnets öfning är en
god sak. Visserligen, men om grammatikläsningen skulle vara
till blott för att öfva minnet, kunde man ju lika gerna till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
