Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
gengäld kommer efter supén — öfverlastad, för att med ett
uttryck af råaste cynism föra henne hem.
Byråchefen, framtidsmannen, som statsrådet tager till råds
i alla vigtiga frågor, och som föräldrarne i tysthet utsett till
Arias tillkommande, uppenbarar sin något stela skepnad i
valsen, och hamnar slutligen helt oförtänkt i ett frieri till
en litet huslig fröken, som ger honom ja, i det hon i andanom
ser sin sällhet blomstra — i det blifvande skafferiet, midt
bland raderna af de nättaste små syltburkar, m. m.
Vidare lär man känna en löjtnant, som tappar koncepterna
då i den sedvanliga teaterkonversationen ett ord yttras
utanför den vanliga jargonen; en fröken Eugenie, hvars vackra
drag, förstörts af en ful hy, hvilket icke hindrar henne att
hvardagsvis vara god och förståndig, men som kommer henne
att på baler ansluta sig till de mest firade skönheterna, i
hopp att bli uppbjuden af de kavaljerer dessa afvisa. Då
hon dock ständigt bedrages i sitt hopp, blir hon bitter
och satirisk, icke emedan hon det minsta älskar dans, utan
emedan det i societeten anses förödmjukande att sitta stilla
när alla andra röra sig efter musikens toner. Ytterligare påträffas
en skinntorr grefvinna, som varit gift med en excellens och ej kan
lefva utan att minst en gång i veckan visa sin helperuk, smyckad
med konvaljer och sin vissna hals, prydd med juveler; en
fröken Cecilia, lidelsefull, utdansad, nervös och
konjaksdric-kande; en öfverårig skönhet, med en kurtisör att kokettera
för och en dotter som föraktar henne; en amiralinna Ilornfeldt,
bitande qvick i herrsällskap och med något äfventyrligt rykte
öfver sin ungdom; en friherrinna med stor talent att säga
förgiftade artigheter, en kammarherre böjd att förvånas då
han åstadkommit en qvickhet, samt först och sist— en major.
Det är styckets hjelte, major Lagerskjöld, flintskallig, snedögd,
utlefvad och oemotståndlig — detta äfven för Arla, den unga
novisen, så skarpt känslig för rätt och orätt, sannt och falskt, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
