Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
i Sveriges historia. Att der få inskrifven äfven sin
lifsger-nimg, det hade varit hans lifs ärelystnad. Men hur mycket
ham offrat för att vinna detta mål, det visste ingen annan än
ham sjelf. Icke heller anade någon, att när han nått så högt
en svensk man kan nå, stod han på branten af sin undergång.
»Denna undergång», säger förf:n »var — ekonomisk ruim.
O O 7 O
Den var dock i sjelfva verket något vida värre, nämligen
moralisk ruin. Vid tanken härpå vrider han sig i qvalfull
ån gest, svettdroppar hölja hans panna och ögonen glöda. Han
vågade icke som andra söka glömska i en frivillig död. Då
skulle allt bli upptäckt. Finge han lefva kunde ännu trasslet
re’das. Dö som en förbrytare! Nej hellre lida det yttersta!
Scenen fullföljes ända till det ögonblick då handen, som
krampaktigt griper efter opiiflaskan vägrar att lyda. Den första
dag-gryningen såg excellensen utsträckt på golfvet, träffad af
ett slaganfall.
Scenen för berättelsen flyttas nu till slägtgodset med det
ståtliga slottet, inneslutande dyrbara konstskatter, der den
store mannen vuxit upp och drömt sina första äregiriga
drömmar, men som han ej på länge besökt förr än han nu sjuk
och maktlös fördes dit att utkämpa sina sista stunder. Här
möter läsaren första gången hans enda dotter, gift sedan flera
år, men som nu lemnat hem och barn för att vaka vid den
dyrkade faderns bädd. Mest sysselsättes hon här med att
skrifva efter faderns diktamen hans sjelfbiografi. Fruktande
efterverldens dom sökte han nämligen nu bedraga den och
sig sjelf i det han diktade om sitt lif. Det gick med stor
lätthet. Han var ju van att skrifva äreminnen. Med stolthet
biträdde dottern honom i detta arbete, lyssnade kärleksfullt
till hvarje framhviskadt ord och beundrade den ädla
fosterländska anden i dessa en döendes bekännelser. Men det var
icke blott beundran, som fyllde hennes själ. Denne far hade»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
