Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
att i diakonisskapellet uppe i södra bergen en predikant
uppträdt, som hade något att säga till alla menniskor, hvilken
ståndpunkt de än intoge, att han talade till förståndet lika väl
sonn till hjertat, att hans allvar var stort och hans vältalighet
så inträngande, att till och med tänkande män och lärde
forskare drogos in bland de talrika skarorna af hans åhörare.
Lusten att disputera och att för okritiska beundrare
uppvisa alla de svaga punkterna i de omskrikna predikningarne
lockade Ellinor att höra den nye presten. Hon var dock icke
en skeptiker af yrket, hon var alltid färdig att kämpa för sin
öfvertygelse när hon hade någon; ja, hon önskade intet högre
än att se sin kritik afväpnad inför något som kunde vara värdt
beundran, och hon var redo att gifva sig sjelf som insats i
kampen för hvad hon aktade högt.
Det första intryck hon erhöll af predikanten var det af
en konstnjutning. Hans utseende var ädelt, hans stämma
välljudande, han hade tonfall, som påminde om Schwartz i
Hamlet. Hans språk var konstnärligt utarbetadt och på samma
gång kraftigt och af en djerf originalitet. Denna estetiska
njutning öfvergick i den unga qvinnans själ snart till ett
djupare sedligt intryck. Sjelfva troslärorna lemnade henne
oberörd, men de höga kraf predikantens lifsåskådning ställde på
menniskornas pligtkänsla och offervillighet anslogo henne
lifligt. Idealiteten af den kristna försakelseläran kom henne att
finna det lif, hon dittills lefvat lumpet och smått, och den
unge presten, hvilken hon visste lefde som en asket och hvars
anlete såg ut att aldrig kunna gifva plats åt ett leende syntes
henne stor och helgjuten i bredd med de verldsmenniskor,
bland hvilka hon umgicks. Hon ville lära känna honom, och så
gick hon en gång efter gudstjensten in i sakristian, räckte
presten sitt kort och uttalade sin egen och sin mors önskan
att få emotse ett besök af honom. Först afvisad och sedan
tillspord om det var för någon trosfråga hon önskade tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
