- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
30

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

bort sina vackra kläder för att ikläda sig en diakonnissas grofva

ö o

drägt samt hur han ber henne att intet frukta, ty af henne skall
intet offer kräfvas, han skall bära för båda; men huru hon håller
fast vid hans gamla grundsats att hvar och en måste kämpa sin
egen strid, och gifver honom sin tro, men vill sjelf bära sin
uppgift. Stannande midt för henne utbrister han då: »Jag
har ljugit för dig; jag skall icke lätta din strid utan göra
den tyngre, -— jag skall, jag måste fordra af dig det oerhörda,
derför bäst att vi skiljas.» Han älskar hos henne just det, som
måste bort; men bort måste det, hon måste blifva en annan,
behålla henne i sin närhet, sådan hon nu är, det kan han icke.

»Så förändra mig om du kan», lyder Ellinors svar, »jag
begär intet bättre». Han återtager: »Förlåt mig då om jag ej
kan, ej får göra dig lycklig.»

Som sagdt, hela denna, ända i de minsta detaljer
ypperliga framställning, måste man läsa i första hand, och vi tro
att ingen skall läsa den utan att känna sig djupt gripen.

Värdet af det återstående af berättelsen torde vara mera
tvifvel underkastadt. Man kan t. o. m. sätta ifråga huruvida
förfin ej bort sluta här, och lemna helt och hållet åt läsaren
att lösa det uppställda problemet, då hon sjelf, i trots af det
långa efterspelet icke mäktat göra det. Vi tillägga blott en
anmärkning, den att förfin i skildringen af Adrians plötsliga
ånger och sjelfförbråelse vid Ellinors dödsbädd återigen brustit
i djupare motivering. Det är nämligen omöjligt att inse huru
svägerskans fråga: »har du nu gifvit henne den tro och kärlek som
fattades henne?» skulle i ett ögonblick kunna med roten
upprycka hans lifsåskådning och komma honom att ångra såsom
ett brott det handlingssätt, som ban nyss pålagt sig såsom den

smärtsammaste men oafvisligaste pligt.

* *

#

De, (för att begagna det nya populära ordet), moderna
qvinnotyper vi i det föregående skärskådat, hafva sitt särskilda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free