- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
73

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

På kyrkogården sågos grafvårdarne temligen vårdade;
somliga hade den platta ytan öfvertäckt af mörk smått krossadt
slagg och deri med små hvita stenar inpassade kors och
sinnebilder. Andra pryddes af konstiga men löga vackra kors af
jern eller jernbleck. .

Men tiden led och snart sutto vi åter i vårt vågade
ekipage som förde oss vägen fram förbi Ransby. Här sågs
ett nybygdt sjukhus, läkareboställe, apotek med laboratorium,
prestgård, posthus m. in. allt vackert beläget och väl
underhållet. Sjukhuset lär hafva fjorton sängar, men
befolkningen är så frisk, att aldrig mer än en eller två sängar äro

Jag liar nu i fyra och tjugo års tid,

Mitt embete idkat, har jemnwäl derwid,

Så wäl såsom andra haft sorger, fast mång,

Men Gud ware ära! som tröstadt hvar gäng,

Först dödde min fader, Herr Jakob het han, 1726,

Sen sonen Andreas (a) så (b) brödren Johan, a 1733, b 1734.

Derefter min moder, som hette Engelborg, 1729.

Omsider föröktes min möda och sorg,

När som swärfadern med döden gick bort, 1729.

Andreas Piscator, en probst på wår ort,

lians älskliga maka, Maria Aurell, 1730,

Straxt efter ett år wi saknade sen.

Sist släcker ock döden mitt äktenskapsljus, 1734,
Tog Ebba Christina, min maka ur hus;
Men Gud ware ära för hvar och en tär.
lian hafver ock belät mitt äktenskaps sår,
När framlidne woro två ensamme är.
En Sara Maria af Herren jag får, 1736.

En son (a) och en dotter (b) på köpet jag fick, a 1737, b 1739.

Min Erik än lefver, men Ebba bortgick,

Nu lefve wi samman, så länge Gud will,

Att wäl trifvas, gif Gud lycka till!

Och när jag skall wandra, o! höja skall jag,

Gud ware nu prisad för hvar och en dag.

Haqvin Bergenhem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free