- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
89

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

byxorna af gult sämskskinn. Häcktekrok och häcktelycka säges
för hake och tnärla. Vantar kallas vant, buije vant är lappa
vantar, näst på vant brodera vantar. Facks betyder både subst,
frans och verbet fransa; Så ock kval linning samt linningens

O C

fastsyende vid ärmen. Taskor eller pryskor kallas två från
bältet nedhängande lösfickor.

Gå vi till matlagningens område, finna vi att man säger
pannresk för potatespannkaka, gurktapp för kork, stomp är
brödbulle. Krummer är ett slags klimp af hafremjöl.
Nåf-ijröt, elfdalingen8 älsklingsrätt, förtjenar sin särskilda
beskrifning. Vatten slås i en panna på elden och får koka upp.
Då »näfvas» det skrädda hafremjölet i pannan och röres ned
med en styf träpinne. Häraf bildas en gröt, som, i fall den

är lyckad, skall vara så torr att man, utan att sölas, kan ser-

*



vera den med händerna, hvarefter den ätes med fläskflott.
Äfven bildade personer älska denna rätt, »men», sade oss frun
i Transtrand, »det är en mycket grannlaga konst att koka
näf-gröt.» Det fordrar styrka vid omrörningen och derför lyckas
det bäst för männen. Också begifva sig inga båtkarlar eller
timmerhuggare ut på långvarigare arbete, utan att i
näfver-kunten medföra grötpannan, och i båtens botten ligger alltid
en flat sten, på hvilken gröteld kan uppgöras.

Annu kunde mycket vara att tillägga, särskildt från lifvet,
i säterstugan uppe i den vida skogssträckan, som skiljer Dalby
från Malungs socken i Dalarne, och der gjätterjäntan, eller som
hon också kallas »säterkullan», tillbringar hela den vackra
årstiden med kreaturen (kröttula). Men skildringen af detta lif
skulle här föra för långt, och får derför sparas till ett annat,
tillfälle. Läsaren får i stället följa oss ned från gafvelrummet.
der vi suttit och språkat, utför den halsbrytande trappan till
Ola-gubbens sittstuga, der en aftonmåltid nu stod uppdukad,
som skulle gjort heder åt hvilken Stockholms tesupé som
helst. Medan vi nu läto oss den väl smaka — icke minst den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free