Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt, der blir sången poetiskt svagast. Men så snart
personligheten får frihet att skapa sin egen form för den tanke eller
känslostämning, som sjelfmant vill bryta sig fram, gör sig dess
inneboende kraft och ursprunglighet gällande äfven i uttrycket.
Om detta uttryck också blir poetiskt i ordets vanliga
bemärkelse? Ja, derom må kanske tvistas. Frågan, hvad är och
livad är icke poesi, har ännu icke fått något allmängiltigt svar.
Blott så mycket är nu mera gifvet, att form och innehåll måste
dömas samfäldt. Den tiden är förbi, då ett platt innehåll i
en glänsande form fick gå och gälla för poesi. Men å andra
sidan.har tekniken, i verskonst som i alla andra konster, blifvit
i vår tid för högt uppdrifven för att tillåta oss, att åt en skön
eller stor tanke, iklädd en felaktig form, gifva den äkta poc
siens stämpel.
Att förfin af de nämnda sångerna icke heller utan studier
af formens lagar gått till sitt värf, märker man genast. Men
konsten har tydligen varit henne blott medel. Formen är för
henne till, endast och allenast som uttryck för tanken, icke
för någon sin egen skönhet. Deraf något återhållet, dämpadt
i diktionen, som ofta ger den ett eget kyskt behag, en
samlad kraft af äkta poetisk halt. Stundom åter blir språket
styft eller öfverdrifvet enkelt. För öfrigt äro i dessa sånger
tanke och uttryck så förbundna, så starkt sammanpressade,
stundom så korthuggna, att det är omöjligt att skilja dem åt
och säga: tanken är bra men formen oduglig, eller tvärtom.
De stå och falla tillsammaus.
Till ledning för läsarens omdöme går jag nu att meddela
några utdrag af de sånger, hvilka i mitt tycke äro bäst och
vittna om verklig begåfning för den religiösa poesien.
Jag stannar då redan vid det första stycket, som skildrar
(inden under bilden af den himmelska dufvan, hvilken skänker
renhet och frid, af det lefvande vattnet, som läskar törsten efter
rättfärdighet, och af elden, hvilken luttrar och tänder nytt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
