Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Må man dock ej tro, att det är en ljusskygg,
glädjeför-aktande ande, som råder i dessa sånger. Om motsatsen vittna
bl. a. sångerna: Friskt mod! Glad skall en kristen vara. Gud
rare lof att det fins ett ord! m. fi.
Ur den sistnämnda må åter några uttryck här få plats.
Gud vare lof, att det fins ett ord,
Som läker såren och ömt förbinder
Hvar slagen, sargad, förkrossad själ,
Och rödjer vägar och bryter hinder!
Gud vare lof att det fins ett ord
För alla sjuka, för alla svaga,
För hand, soin domnat, för matta knän,
För skuldror, trötta att bördor draga!
Gud vare lof att det fins ett ord,
För dem likt rykande veko flämta,
För hjertan, brutna likt trampad rö,
Den ingen aktar från vägen hemta!
jBevara ditt hjerta!» är i mitt tycke en af dessa sånger,
der ord och tanke vunnit full samklang, och likaså den
undrande lofsången till Kristus, »Hur kunde du Herre?* hvars
sista strofer lyda:
Ja Herre, vid allt, hvad du lidit och gjort,
Vid allt, hvad din godhet för oss velat våga,
Vid allt, hvad om dig blifvit vittnadt och spordt,
Mitt hjerta har endast en bäfvande fråga:
Hur kunde du, Herre?
Ej fattar min låga, min syndiga själ
Din kärleks, barmhärtighets heliga under,
Och derför vid allt, hvad du gjort för vårt väl
Med blygsel jag spörjer i ensliga stunder:
Hur kunde du, Herre?
Sången vid Emaus är kanske en bland de bästa, äfven
hvad den yttre omklädnaden beträffar. Kort men målande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
