- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
146

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

«

oss sjelfva den skönhet vi beundra, så skola vi skänka i på
nytt deraf åt alla kring oss. Den man, den qvinna tarfvar ej
skönhetsmedlen målad duk och huggen marmor, hos hvilken
hvarje handling är ett ämne för bildhuggaren och för hvars
öga gudar och nymfer aldrig tyckas föråldrade. En sådan
eger, i sig sjelf, värdighetens hela instinkt.

Meningen är ej att lågt uppskatta den lina bildning som
stöder och taflor kunna gifva. Men jag tror, att en dag skall
hvarje stads allmänna konstsamling komma att lätta det
enskilda hemmet från bördan att innehafva sådant och att
förevisa det. Jag reser till Rom, och ser der på en vägg i
Vatikanen Förklaringen, målad af Raphael och ansedd som den
yppersta tafla i verlden, eller i sixtinska kapellet de stora
sibyllorna och profeterna af Michel Angelo, hvilka nu hvarje
dasr i tre hundra år tändt inbillningsgåfvan och hänfört andakten

o o o

hos stora skaror menniskor ur alla folkslag. Jag önskar föra
hem till mina barn och mina vänner efterbildningar af dessa
beundransvärda former, sådana som jag kan förskaffa mig hos
konsthandlarne. Men jag sätter intet värde på omaket att
sjelf ega dem. Jag önskar, att det i den stad, der jag har
mitt hem, skall finnas ett bibliotek med ett museum, som är
stadens tillhörighet, der jag kan aflemna de utsökta skatterna;
der jag och mina barn tid efter annan kunna få beskåda dem,
oc.h der de hafva sitt lämpliga rum vid sidan af hundratals
liknande gåfvor från andra medborgare, som fört tillsammans
dit just sådana föremål, dem de aktat snarare som offentlig
än enskild egendom. En sådan samling, stadens gemensamma
tillhörighet, skulle höja hela det lilla samfundet; vi komme
att mer älska och högakta våra grannar. Och påtagligen vore
det lätt nog för hvarje stad att fylla denna verkliga
med-borgarepligt. En hvar bland oss skulle med nöje lemna sitt
bidrag; med större nöje, i den mån stiftelsen växt ut till någon
betydenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free