Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Yenskab o g tilsidst hendes Kjærlighed? For Intet vindes
ikke et Menneskes Troskab, Kjærlighed, Hengivenhed og sidst
af alt vindes det vid kold Egoisme, der kun vil modtage uderi
at indsee Nødvendigheden af, at den, der modtager meget,
maa ogsaa give meget.»
I dessa senare ord, så väl som i flera andra yttranden
af utgifvarinnan i samma syftning ligger ett allvarligt gif akt
till de många äkta män, hvilka synas anse sig berättigade
att bemöta sina hustrur med ringaktning, hänsynslöshet och
öfvermod, ställande på dem lika stora fordringar som små på
sig sjelfva. P. A. Heiberg tillhörde onekligen denna kategori,
och vi förvåna oss derför öfver, att C. D. W. med sin starkt
utpreglade rättskänsla likväl till stor del synes vilja kasta
skulden på Thomasine för det mer och mer främmande
förhållande, som uppstod mellan makarne, i det han säger, att
»då P. A. Heiberg ej hos sin lilla öfverspända fru fann det
stöd han behöfde, begynte han bära sina bekymmer för sig sjelf.-
Hvad berättigade väl honom att af detta hustru-barn
vänta den sympati, den förmåga att rätt uppfatta honom, som
han kanske först kände sig behöfva af den följeslagerska, han
utvalt sig för lifvet, då han märkte att hon saknade dessa
egenskaper? Hvad berättigade honom att med skoningslös
stränghet bedöma de barnsligheter, hvartill den unga varelse
gjorde sig skyldig, som blifvit öfverlemnad åt hans ledning
och som han lofvat att älska och ära? Gjorde han verkligen
allvarliga, ihärdiga bemödanden att genom klok ömhet och
med det tåliga öfverseende, som utgör ett af den sanna
kärlekens karaktersdrag, leda hennes unga sinne till en sundare
och mer sansad uppfattning af lifvet och de nya förhållanden,
i hvilka hon inträdt? Det gifves ingen grund för ett sådant
antagande.
Ehuruväl vi ej tillhöra antalet af de theoretiska
uppfostrare, hvilka föreställa sig att det unga sinnet är ett böjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
