Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
f •
franska, tyska, engelska och italienska språken och deras
litteratur. Sålunda bildade hon sig en egen liten fantasi- och
O O
drömverld, alldeles oberoende af den yttre, och hon fann sig
lycklig deri.
Mellan 5 och 6 år hade nu förflutit af deras äktenskapliga
lif, då Heiberg åter förde en ny gäst till sitt hem. Denna
gång var det en svensk landsflykting, den redan nämde
Gyllembourg, hvars politiska öde i hög grad intresserade den
frihetsälskande dansken. Tyst lyssnande satt Thomasine mången
afton och åhörde de båda männens samtal, under det hennes
hjerta uppfyldes af deltagande för den unge flyktingen, som
oförbehållsamt uttalade sin smärta öfver de förhållanden, hvilka
beröfvat honom fädernesland, slägt, vänner, förmögenhet och
en lysande samhällsställning.
Gyllembourg, som nu räknade omkring 30 år, fann sig
snart väl i detta hein, der både värd och värdinna visade
honom varmt intresse, och då den förre inom kort återvände
till klubblifvet, tillbragte han ofta aftnarne på tu man hand
med den senare och fann en lättnad i att för henne utgjuta
sitt beklämda hjerta eller att återkalla minnen från förflutna
lyckliga tider. Hennes sympatiska väsen förstod och
uppfattade honom bättre än någon annan i det främmande landet,
och snart kunde han ej mer undvara hennes sällskap. Hon å
sin sida fann i hans umgänge en ersättning för tomheten i
sitt äktenskapliga lif och det på en gång aktnings- och
förtroendefulla sätt, hvarpå han bemötte henne, framlockade
snart ett tankeutbyte, hvarefter hennes lifliga, känsliga själ
länge förgäfves trängtat. Hans ridderliga väsen och fina
be-lefvenhet jemte den hjertats godhet, som framlyste ur hans
ögon, förfelade ej heller att göra intryck på henne.
Sålunda förgingo nära tvänne år utan att någon af dem
tycktes anse att i detta förhållande låg annat än en innerlig
och ren vänskap, som skänkte dem glädje och tillfredsställelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
