Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■225
mets höga betydelse och helgden af förhållandet mellan
makar, föräldrar och barn. Vi veta att hans ungdomslif var
grunden till denna tro, och att således de åsigter han ur
densamma härledde icke voro abstrakta hypoteser utan af honom
sjelf genomlefda sanningar, hvilka sanningar han längre fram
i ett lyckligt äktenskap och i det egna, af en ädel maka
danade, hemmet ånyo skulle upplefva och sjelf förverkliga.
Huru han under loppet af sina historiska forskningar
finner dessa sanningar i stort bekräftade, samt huru han senare
gaf dem en allt större och mera allmängiltig tillämpning, skola
vi i det följande visa. Här som eljest måste man dock, för att
förstå Geijer ihågkomma, att religionen var »lifvet i hans lif,»
att han var »en kristen på egen hand,» samt att begreppet om
den menskliga personlighetens okränkbarhet, hvars målsmau han
blef, var för honom oskiljaktigt från tron på en personlig gud.
II.
En tanke, hvartill Geijer i sina senare skrifter med
förkärlek återkommer, är den af motsägelsen i menniskans inre
mellan gemensamhetskrafvet och personlighetskrafvet, beroende
och frihet, pligt och rätt. Att gifva klaven till lösningen af
denna motsägelse ställer han som uppgiften för all högre
sam-hällighet: äktenskapet, familjen, skolan, kyrkan. Det går dock
långsamt. Inom familjen, der husfadern länge egde den hustru
han köpt eller röfvat, liksom de barn hon födt honom, ses
myndigheten i sitt första naturliga skick gifven. Deremot äro
CJ O O
rättigheterna länge obestämda och beroende på godtycket. . . .
Filosofien talar om medfödda rättigheter, men enligt Geijer
äro alla rättigheter medelbart eller omedelbart förvärfvade,
icke minst de så kallade medfödda. För honom finnes
rätten till, blott så vida han år ömsesidig* För att blifva detta
* Läroverksfrågan. 1838—39, del. JU, sid. 235.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
