- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
227

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

rubba dess giltighet förmår hon icke. »Fram går denna lag,
som för menniskorna närmare hvarandra, fram går den
oupphörligt, i tvedrägt om ej i endrägt, i hat om ej i kärlek, i ondo
om ej i godo — civilisationens välsignelse eller förbannelse,
allt efter som hvar och en förhåller sig till densamma. Men,
tillägger Geijer, genomträngde i ett och samma ögonblick en
rätt liflig känsla af denna sublima, allt menskligt förbindande
nödvändighet i hela sitt djup det menskliga väsendet, —
menniskorna vände sig om och igenkände hvarandra för bröder!»

Det stigande beroendet menniskorna emellan skall af
rättvisan ordnas, af sedligheten förmildras, af kärleken göras till
ömsesidig vinning. En sådan verkan kan man dock icke vänta
af den blott juridiska eller borgerliga samhälligheten. Också
finnes det andra högre former för det menskliga
gemensam-hetslifvet; Geijer kallar dem den intelligenta, den moraliska och
den religiösa samhälligheten.

Intelligensens verld, ordnande och utvecklande sig ur
den dunkla kaotiska förvirring, ur hvilken den först uppstått,
för oss, för menniskan, för barnet, i den mån tanken inom
hvar och en uppgår, kan Geijer icke utan häpnad och
beundran betrakta. Hvad lag, ordning, mått och regel är, finnes
och igenkännes öfver allt såsom en högsta tankes uttryck,
ifrån de lagar, som styra verldskropparna, till dem, som i
kunskap, rätt, pligt, kärlek och tillbedjan förena menskliga
väsenden.* I hvarje jordiskt lif har tanken sin omloppstid, sin
morgon och afton; men äfven de i natt sjunkna slägtenas
tankar hafva ej med dem slocknat. »De bära, i de minnen och
verk, som äro deras uttryck, också vittne otn ljuset, ja de ha
fångat det och återstråla det genom tidernas natt såsom från
en egen stjernhimmel. Enslig läser gårdagens barn denna
det förflutnas stjernskrift: det är de dödas tankar; likväl upp-

* Läroverksfrågan 1838—39, del. III. sid. 239.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free