- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
228

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

lysa, röra, förvåna och tjusa dessa tankar liksom vore i dera
en lefvande ande. Och lian är der, emedan han förnimmes,
kännes, förstås.» Derpå uppvisas huru den ande, som ännu
dväljes i det jordiska lifvet, genom blotta sitt väsende, sig
sjelf ovetande, kan yttra sådana verkningar. Ty blott hvad hon
verkar genom handling vet menniskan egentligen. Det hon
verkar genom hvad hon är (hvilket är summan och facit af alla
hennes handlingar) vet hon icke. Och detta är likväl det
egentliga, bästa af hennes väsende. »Sådana verkningar,»
fortsätter förfin,» Malin try eket af en hel karaktär, som de döda pä
detta sätt ännu utöfva, höra således till det bästa af hvad de
lefvande äfven utöfva och är ingen de så kallade namnkunniga

. D o

intelligensernas företrädesrätt. Det finnes intet i tysthet
välsignadt minne, som icke verkar välsignande. Men en sådan
verkan är öfver allt lifvets, ej dödens. Också lefva de döde.*

Geijer talar vidare om det borgerliga samhället såsom
grundadt på öfverenskommelse och ordnadt genom lag; han
bestämmer förhållandet mellan denna påbjudna lag och hvad han
kallar intelligensens lag; och han visar huru den senare ej
såsom den förra går ut på vissa handlingar, förbjudna eller
tillåtna, utan på hela menniskans handlingssätt. Den har
naturligtvis karaktären af ömsesidighet, af gemensamhet, men dess
bestämmelser hafva ett så oändligt rikt innehåll, att det ej
med ord kan uttryckas. »Denna lagen, säger han. är derför
också ej ett blott vetande: den är mer. Den är väl ett hos
alla förutsatt samma vetande — samvetet. —- men detta är, såsom
sådant, på en gång begrepp och känsla, hvaraf synes att vi
här vidröra sjelfva det menskliga väsendets odelade rot.
Karaktären af ett helt, enligt samvetets fordringar inrättadt,
handlingssätt, är ej blott laglighet utan sedlighet, och då man talar
om den moraliska lagen, menas dermed denna innerligaste af
alla lagar, som uttrycker sig i sjelfva finnelaget.

* Läroverksfrågan 1838—39, del. III. sid. 239.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free