- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
232

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■232

denna harmoni är tillstädes, genomtränger ock andan af det
hela renande och stärkande alla de organiska delarne. »Så,
säger Geijer, organiseras både familjen, kommunen och staten
sjelfva allt bestämdare och fullkomligare, ju mer den högre
och högsta samhälligheten uti menskligheten utvecklar sig.
Detta gäller icke minst familjen. Äfven här genomtränger
den högre samfundsandan och bestämmer allt renare makars,
barns, tjenares förhållande efter grundsatsen af ömsesidig rätt
och pligt. Det gäller isynnerhet om äktenskapet; en
öfverenskommelse, som inför staten är familjens lagliga grund och
som, genom makarnes allt mer erkända lika rätt, på en gång
blir — om störd af rättskränkningar — upplösligare (d. v. s. de
fall, i hvilka äktenskapsskillnad är laglig, blifva allt nogare
bestämda), men just derigenom frivilligt kan blifva så mycket
fastare.»

Visserligen erkänner Geijer, att könskärleken är af tvetydig
natur, såsom allt, isynnerhet hos den på krafter så rika men
obestämda ungdomen. Den är enligt honom ett dubbelväsende,
och hvilken sida deraf, som blir den förherrskande, är hvad
som bestämmer graden af dess värde. Kärlekens andliga
natur, säger han,* är lika afgjordt uppoffring af sig sjelf, och
derför den högsta oegennytta, som kärlekens sinliga natur är
uppoffring för sig sjelf, den högsta egcnnytta, d. v. s. begärets
egennytta. I allmänhet antager Geijer, att kärleken har mera
den förra karaktären hos qvinnan, än hos mannen, hvars
sjelfständighet är mera egoistisk. Derför, säger han, är också
ett af äktenskapets moraliska ändamål ett ömsesidigt utbyte
af egenskaper, eller qvinnans uppfostran till sjelfständighet,
mannens till mildhet och ren kärlek.

»Deri kärlek, heter det i en annan skrift,» som ej år fröet
till alla manliga och qvinliga dygder (ett utbyte af bägge sker,
eller bör ske i äktenskapet), är ingenting värd.i>

* Om falsk och sann upplysning. Tillägg 1842, del. II, sid. 97.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free