Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
»Jag ser nog», skrifver han, »att ditt omdöme om mina
psalmer är, att de cjà an. Och jag skall ej knäppa dig på
näsan derför, ehuru jag naturligtvis om dem har en bättre
tanke». Han medger att de äro fulla af smärre vårdslösheter,
tillkomna dels af förbiseende, dels af hat mot en smak, som
sätter all poesi i frasen. »Men», fortfar han, »att de kommit
från mitt hjerta, det vet jag: många äro skrifna under tårar;
och bära de ej tecken deraf, så befinner jag mig i den
fullkomligaste förblindelse. Du skall få se, att de växa till sig i
ditt omdöme.»
I ett bref af 1813 talar han om ovissheten af sin
framtid, men framlägger sina skäl hvarför han föredrager att vänta
på en profession vid akademien, med möjlighet till historisk
skrifställarverksamhet, framför att binda sig vid prest- eller
skollärarekallet. Han har redan börjat ett arbete, som skall
bereda honom väg. »Kanske», tillägger han, »skall du säga
att jag bygger slott i luften, men det är dock ej slott utan blott
en liten koja. Emellertid kan jag ej nog tacka Gud att han
gett mig en sådan som du, som ej ledsnar vid din fattige vän.»
De första bref, som röja något af den äkta mannens
förförhållande till sin hustru, äro de från riksdagen 1829. ,De
afhandla ryktet att han skulle erbjudas Vermlands
biskopsstol. Hustrun tyckes af omtanke för familjens ekonomiska
ställning samt af kärlek till hembygden hafva önskat att han
velat mottaga platsen. Men han vägrar, detta af de ädlaste
skäl. Han är, skrifver han till systern, för samvetsgrann att
taga ett biskopsembete såsom en maklig bergning. En gång
biskop blefve han det helt och hållet. Man kunde på detta
sätt få en otadelig, medelmåttig biskop, men med »Erik Gustaf
Geijer vore det slut». Det är ej högmodet som talar, tillägger
han. . . . »Jag räds för denna höghet, dessa nya pligter. Bättre
att verka i den krets der jag är hemmastadd. För Upsala akademi
är jag ej obetydlig. Den skulle förlora mer än Vermland vinner».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
