Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Ser han bland raden af yppiga skönheter ett slutet väsen,
verkande tyst för andra, så minnes han resedan, blomstret i
de svala lunder, som, sänkt i gräset och nekad skönhetens
uttryck för sin själ, låter den stilla blomma inom sig; och så
sjunger han om hur »lefca är att lida» och beder:
»gläd dig, blomma; glädje sprida
bättre är än vara skön.»
I sin hustrus mun lägger han visan om hur, när all
verlden utan rast och ro löper kring för ingenting, hon blott vill
»i det stilla bo,
och ha ro.»
Flickan låter han ge luft åt sina tankar med en humoristisk
veklagan öfver verldens tråkighet, samt det fasta beslutet att
ej låta denna nå den lilla verlden i hennes själ, utan hellre
»sin tid försp>illa med att vara nöjd och glad.»
Sjungande lyser han frid, Guds frid öfver det nya hemmet,
som skall upptaga honom och hans kära.
I herrliga tonfall sjunger han en annan gång hvad han
älskar: grönskande jord, blånande haf, himmelens sol, allt är
honom kärt; men mer än jordens skönaste krans, mer än
böljans dans och sjelfva solens glans, älskar han
»Himmelska ljusets gryende tröst
I ett bäfvande menniskobröst.»
Och hvilka gripande tonfall finner han ej för den längtan,
som fyller nordbons själ, då han ser »drifvornas tårar» sippra i
granskogen och hör fogeln qvittra; då han väl ännu känner
vinterns isande spår i sitt eget hjerta, men hör också der
»liten fogel slå», spörjande:
»Kommer ej våren?»
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
