Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
I blotta uttrycket af segrande kraft, som klingar i dessa
sluttoner, möter flägten af en stark och troende ande, full af
visshet »om det som han icke ser».
Ett herrligare uttryck af kraft och lefnadsmod ännu i
ålderns dagar än »skridskovisan» är svårt att uppleta. Man tycker
sig se skridskogångaren på klingande stål ila fram öfver isens
kristallfält, med silfver i håren och ålderns stämpel på pannan
men glada tankar derinom.
»Framåt, ännu ej är lifvet mig tungt,
Ocli mod är i bröstet och hjertat är ungt.»
o
Åsynen af det annalkande ovädret ger honom den i yttre
fi
som i inre måtto så målande sången om stormen. Öfver allt
råder tystnad och qvalm, störda blott af sjöfogelns skri; seglen
hänga slaka, solen bränner het;
»Men molnet nalkas, det stormen bär,
Upp, möt den med kraft, den mod begär.
En riktig storm och en riktig man,
De passa ej illa för hvarann!»
Under en båtfärd med de sina, eller kanske blott i
minnet af en sådan formar sig i hans själ den ljufliga lilla visan:
»Blida böljor.» Han gläds åt vågens solbeglänsta bana, han
tackar de milda vindar, som lyckosamt fyllt seglen på hans
lefnadsbåt; men han anar stormen bortom den blida flägten.
lian vet att svekfull som vågen är menniskans lycka, och sakta
ber han:
»Lifvets herre! Gif mig ett troget,
Ödmjukt hjerta.»
En ibland de egendomligaste och mest fängslande af Geijers
melodier är den till Vallgossens visa, buren af de enklaste
ord och en stämning, hvilken kanske blott den förstår, som
erfarit intrycket af stor enslighet i naturen eller i lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
