Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Vallgossen sitter på berget, skyhög stiger furan, i djupet går
elfven, rundt om honom tiger allt, och han sjunger hvad han
ser och känner: högt är berget och tyst är skogen,
»enslig är qvällen,
ensam är jag.»
Ser skalden åkermannen strö sitt korn i mullen, sjunger
han den enkla arbetarens visa och slutar:
*
»han gör som jag — begrafver sitt hopp,
han tror som jag på sol och vår.»
Känner han sig af heliga inre krafter drifven ut från
c o
välkänd, skyddande hamn; vågar han sig, som seglaren, ensam,
i bräcklig farkost, ut på det vida hafvet, ser stjernhvalfvet
låga uppöfver sig och hör grafven brusa hemskt under sina
fötter — välan: »Framåt, så är hans ödes bud.
I djupet bor, som uti himlen, Gud.»
Väl får han ensam skrida sin bana fram. Vägen är lång,
målet fjerran. Dagen sjunker redan, rymden mörknar, snart
ser han blott de eviga stjernor. Dock sörjer han ej flyende
dagen, bäfvar ej heller för stundande natt, ty, sjunger han
— af den lcärlek, som går genom verlden,
Föll ock en gnista in i min själ!
Tänka vi oss dessa och dylika sånger diktade vid pianot,
ofta under strida tårar, midt ibland jollrande barn eller
glammande ungdom och sedan sjungna af mor eller dotter; och
ana vi hvad det vill säga för unga sinnen att sålunda få
likasom bada i stora tankar och rena harmonier, sådana de
omedelbart välla upp ur källsprången i det ädlaste menniskobröst,
den rikaste diktarsjäl — då kunna vi fatta hvad Geijer var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0316.html
