Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser från lönnars och kastanjers löfverk
gamla herresätet, forna slägters
»Helge rum», från två terrasser höja
lugnt sig mellan berg och fors, och spegla
sin altan och sina paviljonger
djupt i viken, som af qvällens rodnad
skimrar. Några årslag än, och båten
glider upp i strömmens breda mynning
djupt i skuggan under ek och alar,
hvilka, böjda, kyssa vattenbrynet.
Skumt re’n är, men roddarn känner vägen,
mins den gamla pilen utmed bryggan,
binder båten der och skyndar sedan
till förvaltarn att hans råd begära.
När en stund de språkat, följer denne
fram till gallerporten med de orden:
»god som guld i grund’, men kort om hufvu’t,
kom ihåg det, fader Jan, och sedan?
rädd om skogen som om eget öga!»
Under tiden tändes skymningsbrasan,
tornad väldigt upp i stora spiseln,
i den runda salen med balkongen,
der hvar afton herregårdsfamiljen
efter slutad arbetsdag sig samlar.
Framför elden, i en gammal karmstol,
syns en hög gestalt tillbakalutad:
Silfversprängdt och vågigt hår omgifver
Ett harmoniskt bildadt, ädelt hufvud,
anletsdragen röja inre skönhet —
sinnets adel, själens fribref spegladt
i en boren ädlings drag. — Med pannan
tryckt af allvar, men kriug munnen löje,
y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
