Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vår Herres tysta verkstad. Tro mig,
synd och skam för den på skogen ockrar!»
»Men», den andre börjar: »nådig herre,
kal är holmen som min egen hjessa,
milsvidt fins blott eder skog». ..
»Det vet jag,
men det hör ej hit.» . ..
Den gamle brummar
lik ett retadt lejon, och från harpan
klang en frågoton. — »Jag menar, herre,
det hör hit», och fader Jaen slängde
bruna näfven mot det breda bröstet,
»det hör hit, att mor och barnbarn frysa.»
Harpan teg, baronen saktar farten,
men från moderns knä guldlockig gosse
springer hastigt fram: »Hör på, du gubbe,
frysa de, så bär dem hit till brasan.»
»Pojke, tig!» baronen röt och fortfor:
»köp af någon ann1 ert bränsle, Jaen!»
»Herre», svarar fogligt än den andre,
»tid och krafter knappt förslå till fisket
för en sonlös lemnad åldring — se’n då
att det dyra bränslet milslångt forsla.»
Med en bön på nytt nu harpan susar,
men med stegrad stämma fortfar gubben:
»derför måste jag af eder köpa.»
»Så-å, menar du dig kunna tvinga
mot min vilja mig att sälja skogen?»
»Nej, nej, nådig herre; men besinna,
rundt omkring oss växa edra skogar —
en har hjerta fått, fast en ä’ fattig —
barn och hustru kan en ej se frysa —
derför kom jag, derför ber jag, herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
