- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
315

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

315

Annorlunda med vår vän Robinson, hvilken, om han i
förevarande fall felat, gjort det i alldeles motsatt riktning,
genom alltför obetingadt beröm.

För vår del hafva vi aldrig betviflat, att ju ej fru
Edgren haft en god afsigt med Aurore Bunge; men vi tro, att hon
i ej ringa mån förfelat densamma genom de medel, hon
användt och det framställningssätt, hon valt för den allra största
delen af sin skildring.

Berättelsen inledes, efter en pikant balskizz, med en serie
naturstämningar, så skenbart oskyldiga, att äfven den renaste
kan erfara dem, afspeglingar af den friska lefnadslust — hvad
engelsmannen kallar »animal spirit» — som en sund menniska
erfar, då hon från ett instängdt vinterlif, under ständigt tryck
af vare sig konvenansens, eller brödbekymrens, eller ett
nötande arbetes boja, plötsligt står fri midt i en vårfrisk
iiaturs sköte. Vi veta oss sällan hafva läst en skildring af
blott naturlif, så åskådlig, så färgrik och dock så fri från
sensualism som denna, sådan den först förekom i en liten
bazartidning. Huru emellertid författarinnan utvecklar detta
rena motiv i en motsatt riktning, och låter det slutligen
utmynna i äfventyret mellan fröken Bunge och fyrvaktaren på
Mossknufven, känner hvar och en som läst historien. Men om
författarinnan vill, att läsaren skall anse denna utveckling
naturlig eller urartad, det förråder hon icke. Ej heller skönjes i
skildringen af sjelfva äfventyret något slags motvilja för
’ämnet, hvilket tvärtom framställes med en stundom
öfver-drifvet romantisk utstyrsel.

Men kanske, tänker läsaren, har författarinnan, såsom en
äkta realist, talat genom sjelfva sina personer och deras
förhållande till hvarandra. Låtom oss då se till huru detta
älskogsförhållande ter sig för personerna sjelfva, då man
af-söndrar deras intryck från alla pittoreskt utsmyckade detaljer ?
Redan vid första anblicken af fyrvaktaren erfar fröken Bunge
den förfärande vissheten, att nu var hennes timma slagen, och
hon inträder i hans stuga med samma känsla som den
hvarmed hon uppträdde — på sin första bal! Hvad det var hos
mannen, som framkallade detta intryck, vet hon icke; hon vet
blott, att »den brinnande längtan att upplefva något», som
gripit henne mer och mer under hennes tomma lif, nu skulle
uppfyllas, och att den okände mannen har hennes öde i sina
händer. Hans person erinrar henne om en stor
newfoundlandshund, ödmjuk, hängifven och af en nästan brutal styrka.
Hans stämma framkallar en dallring i hennes inre, vid tanken
på hur den stämman skulle kunna säga: jag älskar dig. Då
hon slutligen befinner sig i en hyperromantisk belägenhet ute
på den skumkransade klippan, med fyrvaktaren till sin be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free